Min Rec. klagar öfver att Landthandeln förstör folkets allvar och seder. Jag påstår, att detta är ogrundadt. Hvar finnes inom Sverige någon ort, som så länge och så vid-: sträckt idkat Landthandel som Jemtland? Och hvilken ort i Europa kan, när fråga är om tarfligbet, nykterhet och sedlighet ställas vid sidan af denna utan att fördunklas. Jemtlänningarne hafva, under sina vidlöftiga handelsresor, skärpt silt förstånd, så att det är nästan omöjligt, att naria dem (och detta torde förtryta mången); och för öfrigt tyckas de ha tillegnat sig och hemfört det bättre af hvad de sett på fremmande orter, och lemnat det sämre. Jag skulle allt för mycket hafva missräknat mig på de öfriga Norrlänningarnes allvar och stränga seder, om jag trodde dem dessa underlägsna i detta fall. Men min Rec., som jag värderar, ehuru han är mig okänd; lärer utan tvifvel mena med Landthandlare sådana (de äro lyckligtvis få), som: öfvergifva sina egentliga göromål, derföre att de vinvå mer på handeln, och som låtå syslolösheten: och de ökade tillgångarna förleda sig till ett öfverdådigt och lastfullt lefnadssätt. Dessa äro. personer, som: på intet sätt skyddas af lagen, hvarken i sin handtering eller sina öfverdrifter, hvarföre Rec:s anmärkning faller tillbaka på sådana köpmän, som. genom en otidig vinningslystnad sätta sådana personer i frestelse, att slå sig på skackreri, och på:de Kronobetjenter, som ej efterhålla dem. samt confiscera deras varor. Jag skulle också tänka alltför lågt om mängden af Norrlands Resp. köpmän, om jag ej närde den förhoppning. om: dem i allmänhet, att de bortmönstra med: tiden de: oskick, som äro så känbara för hvar och en i orten och kanske i längden bli svårast för dem sjelfva. Jag vill tro, att de missbruk, som: egt rum med tillhjelp af bränvinet och andra sådana otjenliga saker,ha mera härrörtafokunnighetom följderna och af en ursäktlig vinningslystnads-instinct, än af vrånghet, illvilja och föragt för medmenniskors person och: egendom... Att en och annan rik köpman vetat så använda sina medel,, att han bragt en-större del af sin omtrakt i ett på visst sätt slafviskt beroende af sig, hörer till de olyckliga tillfälligheter, som snarare allmänt beklagas, äfven af köpmän, är avses som: något efterföljansvärdt. Man Eam ej tillrättavisa: dessa menniskor; ty de föragta sina likar, och jemväl sig sjelfva. Det är glädjande att veta, det procenteriet och; de dermed sammanhängande nedrigheter, som: i senare: åren så rotfästat sig i Hufvudstaden, äro ialla fall i Norrland högst sällsynta, Det länder köpmännen i de tragterna på det hela till Beröm, att de mera sällan än Bruksegarne: söka få ortens bönder i en af dem be rr a