Aftonbladet – 19 juli 1832, sida 3

vwWvasningtons utmarkla egenskaper Dade som General och President, och hans sannt republikanska dygd, framlysa på flere ställen i denna historia, När, efter freden i Versailles, arimdgen, som icke på lång tid erhållit någon sold, vägrade att åtskiljas innan den erhållit tillräcklig säkerhet för utbekommande af dess återstående fordringar, var det äfven han, som genom sin öfverlägsenhet, sin hofsamhet och sin orubbliga ståndaktighet räddade den unga fristaten från inre förstöring. Sedan han genom sitt anseende och vigten af sina ord återställt ordning bland tropparna, aftackade han sina tappra vapenbröder, som under sju fälttåg lika ofta kämpat mot brist på alla förnödenheter, som mot fienden, och fredligt återvände de nu till sina hemvist, för att der ändtligen deltaga i njutningen af det lugn deras tapperhet beredt republiken. Washington skyndade till Philadelphia, för att aflägga räkenskap för sina utgifter, som under de åtta krigsåren ännu icke uppstigit till 20,000: pund sterlingg och nedlade deref:er sitt embete, som Ofverz faltherre, tHlan erinrade dervid, säger förf., uti ett hjertligt tal, att han endast med rätt vist förtroende tilt sin egen förmåga, mottagit detta embete, och förklarade tillika, att han endast och allenast ti!lskref den rätt— visa saken samt truppernes tapperhet den lyckliga utgången af sitt företag. Några dagar derefter drog han sig und.n tilksitt landtgods vid Mont-YVernon i Virginien, lik desse ålderdomens hjeltar, som efter diktaturens nedläggande förbytte svärdet mot plogen. Någon tid derefter kallades han från detta lugn, då han senom nationens enhälliga val utkorades att som Statens styresman vaka för dess välfärd. Detta uppdrag fullgjorde han i år, och om hans styrelse vittnar följande intyg: Det är erkändt, att Förenta Staterna, som vid Washingtons anträde till. Presidentsplatsen voro stadde i den största in:e förvirring och hotade till sin yttre säkerbet, under hans åttaåriga embetstid uppstego till en hög grad af magt, välstånd och ordning i den inre för valtningen. Den djupt sjunkna krediten återlifvades; förtroendet medborgare emellan återvände; handeln riktade provinserna, och nationalskulden, om hvars atbördande man misströs!at, erhöll en säker garanti. Med hvarje år tilltog folkmängden och den inre rörelsen; lag och rätt herrskade öfverallt; oc Ia Amerika uppsteg till en hög grad af polit sk betydenhet, samt intog redan ett rum bland verldens sförsta makter, tnnan man ännu knappast vant sig att anse det såsom em sjelfstän— dig stat. Washington afled, innan han: ärvnu knappast fått börja njuta landtlefnadens lugny under det ljufva medvetandet, att hafva tro— get uppfyllt sina pligter mot Gud, Fädernesland och mensklighet. I sitt testamente lemvnade han det sista och skönaste beviset pi sin fosterlandskärlek. Han avslog nemligca: deri medel till femtio aktier för upprättande af ett universitet i Columbia-distriktet; skänkte alla sina stlafvar friheten; bestämde pensioner för dem: deribland, som voro: gamla och orI da met Afa da AA danmna hamen am full.