re, Paganini, har, enligt en berättelse i Eng. Tidningarna med sista posten, på sin resa till London i toulogue blifvit behörigen tuktad för sin smutsiga girighet. Han hade i sistnämnde stad annonserat en conceit, hvartill han begärde det dervarande harmoniska sälskapets biträde. Då alla anstalterna voro nära färdiga, begärde sällskapet!, såsom vilkor för sitt biträde, en fribillet åt hvarje amatör att utdela till någon af sina vänner. Paganinis uppsyn mulnade härvid förfärligt, och ban afslog den ganska modesta begäran på den grund, att det skulle för mycket förminska platserna för sådana amatörer som ville betala; och han ville derföre hellre engagera stadens öfriga musici, som plägade spela mot betalning. Harmoniens söner föresatte sig likväl denna gången att riktigt förödmjuka Paganini, och förklarade alla stadens musikanter i ett slags belägringstillstånd; och då desse sågo att dr äfventyrade förlora sällskapets ynnest och den arbetsförtjenst som berodde deraf, vågade de icke röra en stråke för Paganinis skull. Följden. häraf var, att virtuosen tänkte inställa concerten; men då folket erhöll nys härom, fick han en mängd anonyma bref med löften att i sådant fall icke slippa helskinnad från staden, hvarföre han slutligen till allas stora förnöjelse måste stiga ensam fram och spela och skämmas för publiken, som likvåal godtgjorde sin oförrätt med täta handklappningar. ————— RER PORR Ö-tE RÖN ÖDE