Aftonbladet – 30 juni 1832, sida 3

ma upgift, gifvit Redaciionen anledning till dett: misstag. Stockholm den 28 Junii 1332. J. G. Almgren, Linköping, (Utdrag af ett enskildt bref.) Vic den härstädes d. 3 dennes af Herr Landshöfdingen Greflve Hamilton hållna sammankoms! med rotehållare, blef utrönt att flere egare til privilegierade fastisheter, underkastade extravotering, voro hugade att, då Kongl. Mai uppbådar dem, prestera hästar i stället för manskap. Men det med Kongl. Cirkuläret af den 24 Mars åsyftade resultat kunde icke vinnas; ty då det icke är afgjordt, efter hvilken norm ofvannämnde fastighets-ägare skola utgöra det roteringsbesvaår som vidlåder deras jord, så kunde bvarken några kontrakter upgöras, eller ävnu mindre, på sätt cirkuläret antyder, förteckning uppgöras och insändas öfver de rotar, med hvilka koutvakter blifvit afslutade. Sammankomsten var således 1 det hela icke af ringaste nytta, utan Regeringens nådiga Förfallnoing har endast tillskyndat alla egare till privilegierad jord förmånen att göra en resa till Linköping för att besöka Hr Landshöfdingen. Många ha knotat öfver, att Vederbörande icke behagat tänka sig för, innan de förananledt Landshöfdingarna att höra sig för; men jag tycker, att i brist af det förra I kan det sednare vara godt nog, åtminstone bättre, än att allsicke fråga efter hvad folket säger. (Ur Linköpings Bladet). Midsommarsdagen på eftermiddagen inträffade här följande händelse: Nio personer ifrån staden hade på förmiddagen begifvit sig ned till Stångåen, för att, en nyligen reparerad större båt, försedd med två master och fyra segel, företaga en iustfärd på sjön Roxen. Desse voro Badare-mästaren Dahlström och hans hushållerska Christina Brunberg, Lands-canzlivaktmästaren Grylin och hans hustru, Svarfvåre-mästaren Svensson med hustru, Boktryckeri-konstförvandten Palm Badarelärlivgen Öberg och tjensteflickan Anna Gustafva Olauvder. Alla stego med muntra sinnen om bord, och allt gick lyckligt åen utföre och till dess båten kommit ett stycke utom åmynningen, och var vädret ännu vackert och vinden svag. Innan de nu företogo hufvudseglingen ulåt sjön, föreslog Dahlström, som förde styret, och ett par andra af sällskapet alt taga en förfriskning ur det medförda matförrådet, Det bifölls, och på det intet hinder härvid skulle inöta den styrande och Palm, som manierade focksegliet, fastsurrades detta och storseglet. Likväl och innan sällskapet ännu hunvit taga den ringaste förtäring, gjorde Svensson både Dahlström och Palm nppmärksamma på ett svart moln, som wppstigit i V. N. V. och närmade sig, och Jå han förutspådde att molnet skulle medfö:a en stark vindstöt, yrkade han att seglen kulle genast g!gas. Dahlström, som ansåg ig för kunnig sjöman, svarade, att det icke vehöfdes och alt det icke var någon fara, ch Palm åter sade straxt derpå: låt det gå tee