j ee oe oo XJ oh 19 oo tidspillan, för det att denna makt finner sig besvärad af folkets söst, genljudad af Tryckpressen; och det torde böra anses som ett sorgligt bevis på en Styrelses slapphet, eller hvad . LJ hi . värre vore, på dess negativa maktiystnad, om de ständigt förnyade förföljelserna mot Tidningarne skulle kunna tillskrifvas något annat, än den kontrollerande Embetsmannens personliga benägenhet för des:a trycktvångslekar, och en beklagansvärd förbistring i åsigterna om Styrelsens och statsborgarcus ömsesidiga förhållanden. Men Domaremakten är en myndizhet, som hvarje Svensk man lifligt önskar måtte, under godtycklighetens, villornas och passionernas strider, bibehålla sitt anseende och sin aktning. Domstofen har ålagt mig, att afgifva en förklaring öfver det ar märkningsmemorial, Aktor synes hafva sammanrafsat ntuar några anteckningar från vissa Ultrarojalistiska Pn Oo D lörfattares skrifter och några återfundna p:omemorier åt ledarne af plaraliteten vid sista Riksdag. Ehuru obehagligt det är, att besvara en bop anmärkningar, som, enligt tydlig lag, icke höra till saken, skull jag dock söka uppfylla Domstolens fordranz och churu jag kuode synas skyldig, att hysa så stort förtroende till upplysningen och vrättskän lan bos den allmänhet, hvaribland mina Domare skola utväljas, att intet ord borde till mitt försvar behöfvas, vill jag dock, för att lemna mina motståndare ett tillfälle att visa, huruvida icke de giundligaste skäl kunna verka någon hejd i deras oskäliga förföljelseluste, i kortbet framdraga någie af de mest påfallande bevisen för anklagelsens otillbörligket. Aktor har trott sig, medelst några vrängda fram? ställningar, kunna bevisa, att den åtalade artikeln iunehåller lögnaktiga uppgifter, Ingen annan uppgift finnes utt artikeln, än aft en Kongl. skrifvelse ang. Extra Roteringens utgörande med hästaz blifvit den 24 Mars utgifven; att Tidningen Melborgarens Redaction läst densamma; att Boudeståndets sannskyldiga intresse deri säges vara åsyltadt; och all en rysning öfeergick läsaren, då han jemförde dessa ord med verkliga förhållandet, som är: att då kriget fordrur armåecens förstärkning, för hvarje extra Rotefringshäst, som nu kontraberas för trossen celler artilleriet, en beväringsyrgliug mera måste nttagas att dela stridens faror. Hvar kan man i dessa uppgifter finna något lögnaktigt? Och kant väl Aktor neka en enda af dessa uppgifters rvigs tishet! Aktor har sökt genom falska citatigoner bortkrängla det förhållande vi omnämt, alt Bevårings -utskrifning väsendtligen drabbar Bandeståudet, och att deremot extra roterad jord blott innebafves af ett ringa antal ibland allmogen. Detta går så långt, att han till och med valt uttryck, som skulle kunna förmå den cnfaldigare att tro, det Herssmanshemman endast utgjorde extra rotering; då bikväl hvarje i dessa angeligenheter kunnig man vet, att det finnes vida mer extraroteråd jord än 1 Bergslagen, Hvad i artikela blifvit yttradt, är dere. not saunigsenligt och ohestridligt. Och livad är allt det öfriga at artikeln, anuat än rehextoner, som efter tryckfrihetslagen alldeles icke tillhöra Domstolens eller Aktors havdlägsnaing? Dessa reflexioner kunra vara origtiga; nå vält må då makten låta vederlägga dem, om de syuts henne så väsendtliga; men hvad berättigar den, att deröfver anställa åtal, och vålla besvär och kostnad åt den 2f lagen uli sin taukefrvihket och yttranderätt betryggade med borgaren 2 i Pörgäfves kan den tänkande, lugne och fördomsfr!e manacna i den åtalade arvtikeln söka vcräng la frame