Aftonbladet – 25 juni 1832, sida 2

Vi meddelade för några dagar sedan et! par utdrag ur aktors anmärkvings-memosial i tryckfrihetsmålet emot Svenske Medborgaren. Förklaringen förtjenar äfven att blifva tänd af våra Läsare, och vi ioföra derföre ett utdrag deraf. Man kan icke väcka nog uppmärksamhet på den förföljelse-anda , som ligger deruti att rubricera en framställd åsigt sf en allmän fråga såsom vrängd framställniog, blott derföre att den icke råkar våra sådan soin Vederbörande önska. Detta har emedlertid Medborgarens utgifva:e tydligt visat vara händelsen vid åtalet emot bonom, Förklaringen iunehåller likväl ett ganska stort misstag, i den förmodan ött allmänna åklagare äro frikallade ifrån reconventionstalan, Tvertom är det genom allmän författning stadgadt, att de äro underkastade samma åfventyr som enskilde parter. Förklaringen lyder som följer: I ett land, der Grundlagen (86 5. Reg. Formen) bjuder att Författare icke i annat fall kunna för skrifternas innehåll straffas , än då detta innehåll strider emot tydlig lag, gifven att bevara allmänt lugn, utan att återhålla allmän upplysning; uti ett land, der denna tydliga lag lyder på följ. sått: (Iryckfrik. Förordn, 2 N.sista mom.) Följakteligen skall ock ej något , som äfven i denna lags tillåtliga ämnen i tryck anmärkes, påminnes , eller eljest granskningeller reflexionsvis i dagsljuset framlägges, kunna, under förevändning att innebära tadel eller klander , såsom straffbart anses, 84 vida skrifsättet icke såsom smödligt eller skändliat sto utmärker, om ansvar hvarföre i denna ag stadgadt är ; ibland ett Folk, der Tryckfrihetsdomstolarne uti lagens tydliga ord, (Tryckfrih. Förotrdn. 3) hafva till förutsatte vilkor: att vid pröfningen af en skrift eiler ansvaret för densamma, I fall som tvelydiga synas, hellre fria än fälla; alltid mer fästa sin uppmärksamhet på ämnet och tankens, än på ultryckets lagstridishet, på skriftens uåsyftning än på fram