Den 4 Octob. 1921. Skrifvet på palatset i Rio de Janeiro. Det blod, hvarmed denna falska ed var skrifven, bade kvapt hunnit torka, förran denke dygdige son. och troguve undersåtare från Rio Janeiro förjagade den Poitugisiska garnisonen, under Joige ds villez, emedan ban betraktade den som ett binder för utförandet af sina äregiriga planer, och inom förloppet af ett år var han Kejsare af Brasilien, och deita stora Rike lösvrycktes från Portugals kiota. Få månader efter sitt upstiganrde på Krejsas re-thronen, kuilkastade han den konstitution, han så högtidligt bade svurit att försvara, och sedan han genom sin dårskap bade uttömt sina undersåtares tålamod och atlägsnat deras kärlek genom försök att undandraga sig revolutionens principer, förlorade han, som bekavt är, plötseligen krona och rike. Don Pedros tvenne förtrognaste rådgifvare, markiserne af Palmella och Villa Flor, skildrar författaren på fölljande sätt: Med undantag af en beryktad Österrikisk diplomat och Korsikanaren Pozzo di Borgo, skall man förgäfves, bland Europeiska diplmaterne, söka en fruktansvärdare fiende till menniskoslägtets frihet än Don Pedro Holstein, Markis de Palmella — en af de urspronsli3a stiftarnve af den Heliga Allizucen, Europa, som syste för hans namn, bar, med förvåning och misstroende, för kort tid sedan sett denna ultradespot, bland Vestra Oceanens böljor, frambära ett offer på den konstitutiovella frihetens altare. Bland de liberala af hans landsmän är hans namnv ett föremål för allmän afsky; ty de tillskrifva sitt fäderneslands olyckor endast och allevast hans underdånighet för Engelska ministerens politiska principer. Naturligtvis blef markisen, år 1820, då den I konstitutionella solen visade sig på Portugals nattomhöljda horizant, förvist från dessstränder. Då han förutsåg, att den sträng, som sar anslagen i Eutopa, skalle gifva genljad ända i Brasilien, giek han öfver Atlantiska hafvet, för att I sin uppkomst kunva qvälva den första frihetsplantan på Brasiliens jord. Han landade i Bahia, Här förstod han genom sina nedriga konstgrepp att för sina afsigter vinna den, sedermera under namn af Markis af Barbacena bebante, Brigad-Generalen Brant; en af de anseddaste män i landet, och som redan betraktades såsom Brasiliens tillkommande Bolivar, Med löftet om et Grefskap, en gåfva, den ingen Syd-Amerikansk Republikan kan emotstå, värfvade han honom för despotismen; och då artilleri-regementet få veckor derefter höjde konstitutiovnens baner, förde Brant ev troppafdelning emot det, blef slagen , och, utan alt kunna hämma den allmänna opinionens ström, såg han sig nödsakad att söka tillflykt på en Engelsk skonert, som låg i hamnen. Det vore för vidlöftigt att, från denna tidpunkt till Joao d. VI:s död, följa denna shögrande diplomat genom alla de mörka och krokiga labyrintberna af cn politik, som . 2 oo . nr . ee And . utan