Aftonbladet – 21 juni 1832, sida 2

Don Pedro och hans Omgifning. (Forts. fr. föreg. Num.) Då det konstitutionella systemet 1321 antogs Brasilien, förklarade sig Don Pedro, fikaude efter popularitet och hänförd af nyheten, för frihetens kämpe, och blef för ett ögonblick folkets afgud. Men denna popularitet varade ej länge — ty hvar och en som känner de sista Sydamerikanske händelserna, vet att knapt tre månader derefter blef Praga do Comrreio, inom hvars murar hufvudstadens elektorer voro församlade, för att enligt konstitutionen ingifva petition till Konungen, plötsligen omringadt af en bataljon Cascadores, som anställde ett allmänt blodbad ibland dem. Detta lömska anfall, denna uppenbara kränkning af folke:s konstitutionella rättigheter, var sjelfva den liberala Don Pedros eget verk, och man såg honom, förklädd som en af korpsens officerare, i egen person anföra massakern. Men det var först efter hans faders, Don Joao d. VI:s bortresa, sedas han emottagil regentskapet öfver Brasilien, som han alldeles afkastade masken, och fräckt framträdde för verlden såsom föraktare af alla menskliga och gudomliga lagar. Prinsen underhöll en liflig biefvexling med sin fader. I dessa bref, som hvarken göra brefskrifvarens hufvud eller hjerta mycken heder, och som på den tiden af de Lissabonska Cortez lemnades till trycket, talar Don Pedro beständigt om de mångalsvärigheter, som omringade honom, och anhåller om sitt återkallande; i en sednare period, då hans egna ränker voro nära att afslöjas, skickade han, för att vaggasin besvikne faders misstankar till sömns, honom ett bref, det enda i sitt slag till och med i falskhetens och tvetydighetens annaler: Man har sagt mig, heter det deri, att