Aftonbladet – 17 maj 1832, sida 2

L (Insändt). REFLEXIO NER I anledning af Hir Thams jemförelse emellan nu gällande Laga skiftes-stadgsa och 7872 års Enskiftesförordn. i dess svar på det i N:o 64 af Tidn. Aftonbladet införda brefutdraget, angående nöden i Westergöthland. Med Herr Bruks Patren Tham förenar sig Insändaren fullkomligt, att 1812 års Kongf!. EnskiftsFörordning för Skåne och Skaraborgs Län, i många delar, var ändamålsenligare, än nu gällande Kongl. Laga Skiftes-stadga, särdeles, tenom språkets tydlighet och uppställningens enkelhet: men anser deremot för felaktigt, 1:mo Rättegångssättet, — icke att målen afgjordes af Konungens Befallningshafvande, utan sättet för Agotyisters utförande, att, dessa icke fingo samlas oeh på en Säng afgöras, utan, atl delägarne i händelse af missnöje, särskildt skulle anföra besvär öfver hvarje hållet Landtmäteri-Sammanträde, hvarigenom ett skifte kunde utdragas en otrolig mängd af år, tilloberäknelig skada för Jordbrukarne; 2:do, att den, som begärde Enskifte, var skyldig att utflytta, utan att de qvarboende Delägarne voro skyldige dertill bidraga, hvarken med penningar celler körslor, och, att icke, emot de öfriges bestridande, Enskifte öfvergick hela Byelaget på en gång. Angående Rättegångssättets olimpelighet, torde vidare utveckling vara öfverflödig, emedan jag hoppas att Allmänbeten har erfarenhetens bevis derom i friskt minne. Det är ännu ett annat ämne, hvilket Herr Tham äfven i synnerhet vidrört, och i hvilket Ins. hyser med H:r Tham olika åsigter. Då enligt :512 års Kongl. Förordning någon Delögare begärde Enskifte, ägde han, som bhekant är, dertill vitsord, men med skyldigbet att först utflytta. Till denna utflyttning, voro de dvarhoende icke förbundne med penningar och körstor det ringåste bidraga, hvarigenom de utflyttande fingo åtnöja sig med endast de medel, som Kongl, Maj:t och Kronan i Nåder bestod, ) som, särdeles på slättbygderne icke räckte långt, i anseende till byggnadsförnödenheternes dyrhet och långväga transporterande. Qvarblifvande Delägare, åtminstone i Skåne, viste ock att begagna sg deraf; Ty ingenting var vanligare vid KEuskiften derstädes, än på Skiftesmannens fråga, huru mycket de till utflyttningen ville bidraga,? det svaret erhölls: att de ingenting hvarken ville ha eller ge. Härtill kom att de Delägare, som icke begärt skiftet, ofta med en sällsynt enighet sökte inverka på ägotaxeringen; att de trakter, som förmodades möjligtvis skulle tillfalla reqvirenpten;, uppskattades så högt som möjligt, till hämnd för de kostnader han förosakat genom Enskiftet: en hämnd, så mycket farligare, som den för alltid kunde förorsaka skattskyldig jords minskning, Ehuru Delägarne på de fleste ställen, sedan reqvirenten antagit sitt projecterade enskifte, också antogo hvad som dem tillföll, antingen sådan delningen mmmmmer——— x) Utflyttnings-bjelpen var i Förordn. bestämd från 16 sk. till och med I R:dr för odlade samt 32 sk. till och med 2R:dr B:co Tunnlandet för den oupodlade, men odlingsbara och emot Inägor beräknade marken. Denna Utflyttningshjelp blef på slattbyggderne ganska ringa, i ansecnde till den vanligen högst inskränkta ägorymden, Dock ägde E:gens B:bde rättighet öka denna Utflyttningsbjelp till hälften, högst dubbelt för dem som ville uppföra sina hus af bräudt eller obrändt tegel. sandsten eller oråsten.