och böjd att förlåta. Åtskillige medlemmar af den gamla förvaltningen, hvilka aldrig deltogo i afsättnings-förklaringen emot huset Romanoff, gingo till Petersburg, och förenade med tacksägelseadress för de nya statuterna åtskillige vördnadsfulla önskningar för sina landsmän. — Likväl tviflas mycket att detta kommer att hafva någon påföljd. Ryssarne aose redan Polska språkets bibehållande vid allmänna förhandlingar, i embetsverken o. s. v. såsom en för stor ynnest. Alla förordningar utkomma dock änna håde på Ryska och Polska. Men allt skriftställeri på det sednare språket skall snart upphöra. Hvarken i Warschanu eller hela det öfriga Polen gifves något Lyceum, och ingen borgerlig eller militärisk läroanstalt. För detta ändamål måste man taga sin tillflykt till det servila Wilna eller det inre af Riket. Blott i Primärskolerna tåles änna nationalspråket. Warschauer-Universitetets förläggande till Kauen var en bitter ironi. Deportationerna till Siberien ha ännu ej upphört, i synverhet i det insurgerade Lithanen. Gamla adelsmän, smidda i tuvga kedjor, med rakade hufvuden och blott betecknade med numror likasom handelsvaror eller boskap, vandra långt in i Asien til ivångsarbete i bergverken, — Säsom bihang härtill bör anmär kas, att en artikel i Algem. Zeitung från Ryssland, ämnad att vederlågga öfverdriften i berättelserna om Polackarnes behandling, väl nekar att fångarne endast betecknas med nununer, men medgifver, att de ombyta namn vid anträdet af resan, och att fångslöraren aldrig får veta annat än det nya namnucet, under hvilket de sedan inregistreras.