Aftonbladet – 10 maj 1832, sida 2

rd I IL. IMAP MP PMULILJ IN DV MA JE AE ES 5 Ua YT tygelsen om sin behörighet att döma i saken, derifrån att han såsom Adjunkt i de sköna konsternas vetenskap? anno MDCCCXV, hade utarbetat en kurs föreläsningar över Schlegels dramatische Kunst, hvilka föreläsningar, som Förf. skulie hållit år 1316, dock aldrig blefvo af, ewedan Förf. i deras ställe; fichk fullmagt på Qvistofta Pastorat — — et ganska godt byte. Hela sin behörighet att döma härleder deremot Förf. från den händelsen, att han sjelf författat flera komedier, ( två af dessa, som tyvärr ieke äro utgifne, framtäda , enligt Förf:s yttrande, Läkare och Jurister, icke såsom nparrar och gäckar, efter vanligt maner i våra pjeser eller med pucklar och pennor bakom ailougeperukerna; nef tvärtom — de uppträda med hela sitt tilehvarfs bildning såsom opinionens herrav, — utan priicklar och peruker, Läsaren lär med oss beklaga att dessa pjeser blifvit lage på kistbottnen, och ej utgifvitss ty otvifvelagligå äro de, såsom det egner och anstår komedier, — ganska komiska. Härefter gör förf.en digression till Giekl:nd, der han ger Aristofanes på pälsen och tager i försvar Platos kätterska tvifvelsmål mot mys then om Apollo och Dapboe. Plato säger förf. — trodde som mången annan, att det icke behöfver vara en Gud, utan blott en Läkare, ja stundom allenast en artis e-piegel för alt förföra en qvinna. Ifrin Grekland och de förföriska Läkarerra beger sig förf. med vanlig lätthet åter till ar tikelnas början, eller till framställningen af de orsaker, som vållade att förf. icke förlidet år fullbordade sin spektakel-artikel. Denna ors sak bestod deri att 1) förf. fick hell annat att göra. 2) att förf ville sjelf uppträda d. 17:de December, Mvar uppträda? lär Läsaren fråga. Derom lemnas oss ingen upplysning i grundtexten. 3) Att förf. ville fira Julen. 4) att förf. skulle taga Doctor Reuterdabls försvar mot Doctor Våblin och 5) att förf. skulle göra epigrammer mot den han försvarada. Af dessa lemnar han äfvea 2 prof utmärkta af myckea komisk effekt och ganska träffiode rimslut.. Sedan förf. ursägtat sig att han uppträlde bide sisom Disputator, Episramatist och talare, går han att förtsätta fran den punkt der han slutade näst före digrvessionen åt Grekland. Genom Sällskaps-theatraraes offratlis? upp trädainde — säger han — återkom ner den goda smaken, som redan i Holberegs til började för sylnna. Vår skarpsinnige Vallmark, fovtfar förf., har anmärkt i 7söin Pidninzg, att om den goda smeken blefve införlifvad net den Stockholmska Publiken skulle sådant bereda Pheaterinrättningen en stor behållnirs. Efies dennna utomordentligt skarpsinniga unmäirkning, gör förl. sjelf flera nästan änna skarpsinnigare, och utropar aft: nratioren behöfver och vill hafva spektakel! Men frågan är om dessa skola bekostas af staten, ellev af Aringvandrande theatertrupper; eller afvofentiige sällskapstheatrar2?? Förf. antavser det sed ive.