Aftonbladet – 10 maj 1832, sida 2

— ri De sednare numrorne af Helsingborgs Posten innehöllo eu uppsatts öfver vårt Svenska Spektakelvisen, gifven Qvistofta i Mars månad år 1832 af Hr Kyrkoherden D. Munck af Rosenschöld. Denna spektakel-artike! utgör, enligt Förf:s yttrande, en fortsättning från förra året, hvilket långa uppskof visserligen, såsom han yttrar, icke varit någon följd derat att han sjelf blifvit missnöjd med sin framställning eller ändrat öfvecrtygelse, eller ansett sig såsom obehörig domare i saken. Långt derifrån? Förf. börjar med den anmärkning att äfven han varit yngling, hvilket är ganska grundligt anmärkt — och att han då afven sökte spektakler; men aktriser — tillägger han — sökte jag aldrig Jag har, fortfar Förf. — aldrig i min lifstid talt med någon aktris — mer än en enda gång i Carlserona, detsamma året då jag der gjorde uppseende med mina predikningar i Storkyrkan och AmirvalitetsKyrkan. — — Deremot talte han ofta med Aktörer; somlige af dem åberopade att de spelt billard med Förf:s bröder; men med en annan Komediant, som var en Jude, kom Förf. i ordväxling, emedan Förf. ville omvända honom. Huru månsa akter och uppträden detta spektakel hade nämner Förf. ej; men förtiger dock icke att ett argument om S:t Panlus förfelade sin verkan, h-arefter pjesen slutades så, att Herr Lewin klappade Förf. på axeln och sade: Jag trodde Herr Hagistern var en upplyst man s — Derpå bortgick han odöpt och Förf. måste sticka andans svärd åter i skidan. — Jag bekänner, säger Författaren härom, att jag misslyckades; — men jag var ej kallad att omvända Judar och Komedianter, och var den förste I Sverige som efter lag och utan falsk dopattest blifvit prest vid 23 års ålder, så att det obetänksamma nitet borde ursägtas min oerfarna ungdom. Vi bedja det Högvördiga Ståndet om ursägt för piken; men försäkra att den är aldeles ordagrannt likalydande med originalpiken. Efter denna intressanta ingress går Förf. till sjelfva ämnet om spektaklerne eller sjelfva let rent spektakulösa, och utgår från den prineip, att de husliga Sällskapstheatrarne, ifvensora de sällskapstheatrar, hvilka icke hafva någon nationlig karaktär, böra högeligen ogillas och fördömas; men destomera bör man, i Förf:s tanka, värdera de offentliga och enskilda konstälskarnes offentliga uppträdande på theater. Dessas epok? — til— ————— — — — — LZ ZZER—,r —— ve —LL ee...