Aftonbladet – 5 maj 1832, sida 3

ovsSknoingar den adle fort. yttrar, utan endast, att dessa icke må antagas såsom ursäkt för någons likgiltighet för det goda, som exemplen af nys cterhet kunna medföra. — Uppsatsen följer: Till Redaktionen af Aftonbladet, De tänkesätt Tit. ofta yttrat, I fråga om nykterhetens hb: främjande, göra mig drist Ug att till Tit. addressera några tankar och frågor I samma ämne, under förhoppning att Tit. är, eller sätter sig i tillfälle, att derå beväget tem .a ett svar, som för flere än misz kan blifva uplysande och gagneligt. j I min bygd och krets såg jag länge med fasa, hura bränvins-syndaflo len hotade att förstöra allt anleligt och lekamligt godt. Som Lärare höjde jag ofta min röst emat den förhärjande lasten; men min röst var en suck i stormen, den väckte kanske för ett ögonblick någon närstående till besinning, men att hejda. stormen förmådde ej en d. sllig arm. Då omkring tilen af Jubeldazen 1830 en allmän väckelse ntgsick öfver hela fosterlandet, att upbjuda all krafter mot den förödande lasten, snottog jag vickelsen med glädje och begynte i min krets att arbeta för den goda saken. Att hinder skulle mö5:a och smädelser vanka: föratsåg jag nossrmt, men icke föreställde jag mig dem i den skepnad och ifrån: det håll de mastadels kom nit. Man klagar öfver vår allmoge, att den är försnpen och förderfvad, och: slagan är ty värr icke ogrundad; men allmogen är likväl icke dena svåraste att omvända och om bott de öfrige Classerne, — som vil ja kallas bildade, mer Gud må veta hurndan bi!dningen hos ena stor del är, — om de blott föreginge med gndt exempel, så är jag nästaa viss om alt allmogen, åtminstone i det upväxande slägtet, skulle kunna återföras pi ordningens väg, såvida nemligen Landets Styvelse alven gör någonting alvarligt för det goda ändamålet. Nu är likväl händelsen den, att om en välmenande Prestmån i en Församliog bgynner ifra för nykterhetssaken, saknar han oftast allt stöl och röner i stället största mot ståndet af Församlingens Possesionater och eriemän, som icke blott hålla sig roliga på den stackars Prästens bekostnad, utan motverka äfveo hans bemödande genom lättsinnigt efterdäme och löjligt prat. På mingå ställ å söka de hålla folket i den tron alt sipåriet både lofligt och oskadligt, att menniskan; i synnerhet arbetaren, behöfver en slik vedett prickels2, att landet icke kan bostå utan skatter, skatter icke utgörasatan bränning, och bränning oj löna sig ntan sapning m.m. m.m, En stor mans yttranle attingen borde förmås till läften, dem muw håller som s!af, eller bryter som skälm, vari dessa supare-pitrone.:s ögom ett försvar för sapewvet och de varo ej litet lyte att kanoa förehålla Prästen att en stör ve Präst, dena ypperliga Psalaboks-författaren, letade deras mening. fsådienr omständisheter kande Nykterheeas vänner ej hoppas; mycken framgång för sin sik, ntan måste nöjr sis med Oo