Aftonbladet – 5 maj 1832, sida 3

AE IRAN RA MM MR OO OSP RER ICEA RBILIALLI AA UTI OLA Den betydliga del af denna tidnings utrymme vi tid efter annan egnat ät sidan, berättelser och reflexioner, sam afse Nykterhetens befrämjande , hav utvisat att vi dela den tankan alt, det öfverdivitna brän vinssupandet är ett ondt, hvars hälvande bör utsöra ett af de aldvafrämsta föremålen för håde enskild och allmän emtanka, samt att allt, o.v på ett förnuftigt satt kon bidrasa till detta änd: amål, serdeles böt befrämjas af publicisten. Af så lan avledning synes ock ned wstäcnde al en Pest på landet lörtjena e elt allvarligt betjertan Ice. Botten anmärkniag tillåta vi oss dervid nå förhand. Förfaltaren klagar deröfver, att Prester, som i lära och efterdime nitiskt sösa uppanantra sina (örsamlingsboer till bränvinets adäsgiwde, ofta m itirhetas af de högre stinde s, i synoerhet Possessionaternes fördomar om bravvin ts nytta, eller deras fördel al detta imnedel att förtjena på jordens afkastng; och all ett sid ant nit till och med ofta törlöjligas af många bland de större Egeudomsionvehafvarne in. om, Det är visserligen att befara, att denna klasan till exa stor del är gran lat, och vi dela ul st författarens Ön: kan om en mera allmän mede ban firvden sodasaken från de för .nögnacs sida, isynnerhet då alla Läkare utan undavut:gs intyga, att brinvinet äfven i mindre DOrtioner är ett för mitsmiltvinsen skadlig! une, och nyttan al sjelfva aptitssupen såle!es en fördom, sota icke äger något anavat till itt försvar äv den allmänna ovanan vid dennes bLegagnan le, Detta orktadt bekions vi att Förf:s klagan något förundsat oss. Erfarenheten lär, att atrotandet af, det vare sig nåson allmän vidskepelse, som blifvit en beståndstel at folkens seligiösa tro, eller nisgot misshruk som iniräogt i de allminna sedvinocna alltid och vilestades mötts al binder från fördomen e!le: egennvitain. I ådina fall bör derföre den, som arbetar ör ett go ändienål, icke vänta sis att det . 2 kan vinnas med lättbet, eller utan all sjelfupHE 10g. Detta borde, i vår tinka, hvarje Prestm in D sil na. Är han är vestvaad om hvid Reyevagen sjelf mel bekymin rv erkiot, att bränvinet ästa tkomant ett allmint sanhällsondt, så förstå vi tvekså icke, baca nan, mel sannt nedvetan ie at sitt adla ka Ul, kan fåra r sig afskrämmnas hvarken af någ: a speglosar eller tet ev kilda intressets försök att fastbålla det onda. Eller bvad är väl Prestens bestimmele såsonm folklarere, om icke den, att genom läva Och efterdöme verka iör sedernas förbäitteg utan alla considerationep? ÅÄÅnnn har Man aldoela sR oc ooh ye