Aftonbladet – 12 april 1832, sida 2

utan måste, efter några år, enligt vanliga naturlagar, oundvikligen gå under, b. e. blifva öde på henunansbrukare. Hör och döm! För 20 år tillbaka var denna ort allmänt välmående? penningar funnos till öfverflöd och utbjödos till lån, mot 3 å 4 procent, söndasligen från predikstolarne. Ingen låntes ty ingen behöfde. Från denna tid ha under hvarjehanda namn, utgifterna oupphörligen förökats. — Deras tyngd och mängd är nogsamt känd. I M. H:s blad ha några bevis derpå varit införda; dessa bevis gäl:a för största delen af provinsen. Så länge äårsvex!en varit god, har bonden kunnat jemnt och nätt godtgöra sina årliga, stigande utskylder. År 1826 inbröt en svår missväxt, Då måste han skuldsätta sig oerhördt; en tunna säd gilie då ofverbufvud 16 Rdr B3s. — Denna säd lemnade Staten, som sedermera derpa betydligen förlorat. Året derpå blef skörd:n god; men föga var utsådt; ty säden var för dyr, an att bonden mägtade beså all sin jord. Säden föll, såsom vanligare är här än annorstädes, till sådant vavpris, att en tunna bhafre 2älde r Rdr, korn 3, råg 5 Rdr, allt bico. Föga hade allmogen att sälja; men sälja måste den i detirytteveta , äch för vatt betalasen tunna undsättningssäd, mäste afyttras 4 t:r. En ringa del af den förra kunde betalas. — Likväl, under detta vanvärde al havs enda, hulvudsakliga produkt, så olika samma va:as värde på andra orter i riket, och dervtill föga förråd, att deraf försälja, voro, — märckom det nosa — hans utgifter af alla slag lika höga. Han nödgades afyttra något af sin lösa egendom: några kor, ett par oxar, hästar o. d. för att dem afbörda. Ett olyckligt förebud, då för sådant ändamål dylika medel af en landtbrukare tillgripas. Der dessa medel ej voro tillräckliga, valdes ett anvat; men det olyckligaste, för en Svensk jordbiukare mäst förstörande , — mseglet på bans mnndergång — lån i Disconten, -g-ro af Eavets allmoge äro säikerlisen — denna inrärtnings gäldenirer. Jag tror mig endast behöflva nämna denna omständishet, för alt hos den sakkunnige framkalla föreställningen af alla dess förderfliga verkningar. Nämnda Lån-anstalt, om den någonsin var från sit ursprung beräknad till fördel för jordlnuket, har då, i sin mon åstadkommit, hvad den cfter sin natur mäste åstadkomma — rikt motsatsen af hvad man åsyftatle, som troligen var — äfven hje!p åt åkerbruket. Visserligen har den hulpit mången gång — den detta skrilfver har 1600 sånger hört, det af en ariu, förlägen, af. Länsman och fjerdingsman för Krono och andra utlagor ansatt hemn ansägare, — från exceecutiv anetion: men — vid omsättningarna, hvilken nöd! hvilka utvägar? — jo, nytt lån, Cest-å dire — en piskning af det gamlal — Denna guldgrufvas inflytelse på allmänna välmåsgan har visat sig deruti, att det ena hemmanet efter det andra redan gått och skall med prosgressif fart öfvergå för vanpris till andra ägare, hvilka ett eller annat år skola framsläpa samma trånlif. Allmogen inser tvdliaot att dosa fån ära för daco vat