Aftonbladet – 12 april 1832, sida 2

artikel: oe Westergöthland April 1832. M. HF. På det icke allmänna omdömet måtte missledas (något hvarpa man hos oss i många vigtiga saker ofta synes nedlägga mycket arbete) af uppsatser sådana, som Smår lindska Kronofogdensi N:o 72 af edert blad, utbeder man sig af Redactionens rätt.-känslä, i detsamma ett rum åt nedanstående, När vilja dock dessa lösa ord hafva en ända? Hvad afsigten varit med den artikel, som Kronofogdenvfrån Småland låtit i M. H:s tid ning införa, arnrgående sättet för allmänna utlagors indrifvande derstädes, tillåter man sig ej att bedömma; ty afsigten ligger utom menskliga omdömets gräns. Den kan hafva varit god; men i sina verkningar dock blif. va skadlig. Uppsatsen synes vilja bevisa, at! utpantning af bondens redbaraste lösegendom icke vittnar om brist på medel att betala, och att detta vore äfven gällande om den generella pant-förödelsen i Westergötbland, Sanningen till pris (hvilket ädelt språk!) har Författ. lemnat sina upplysningar.? All sanning upplyser och all upplysning bör med tacksamt mm? eigpenallt pladder sprider oreda och törvillete: dess Höde bör bämmass ty här uppbör npdseendet att vars en dygd. Aldeles på samma sätt, som i Småland, tillgår i Westergöthland ochitroligen allestädes i vårt, snart sagdt, utpavtade, utpankade rike — vid utmätningar; ty då jag icke, boende hvar som hälst, kan betala en skuld, tages min egendom, vanligen först den lösa, sedan den fasta; valförståendes om jag äger någondera. Hvilken ny, förvånande, upplysande sanning! Hvilken upptäckt inom Svenska lagens beniga utsökningsbalk! hvil ket djup af en bemlig vishet, ännu förborgadt för alla gäldenärer! — — Men tror då Hr Kronofogden, att Sveriges allmoge har så långt förlorat känsla för lag. rättvisa, billighet och aktning för sig sjelf, att den låter, utan nödens grymma tvång, Hr Kronofogden eller hans rop. confratres hedra sig med persönliga besök — för att panta? Tror man val att bonden, den vanligen föraktade, öfversedde, men efterklämda, af alla eftersatta och ansatta Bonden, äfven i Småland, icke har ett anseende, som han vill uppehålla? — Hvar inom våra lindamären har man någonsin hört, att Kronobetjeningens estimabla besök för utmälniog äro kärkowna?? Dessa besök pläga ju icke (sit venia verbol) aflöpa så aldeles gratis — för den rest-skyldige? Eller huru är vanan i Småland? — Der gifvas inga douceurer, der tages intet arfvode — der fordras ingen resekostnad?? — Men lemnom skämtets udd. Hvarje utmätning, verkstäld inom hvilken menniskoklass det vara må, vitlnar ovedersägligen om nöd och brist på medel aft betala; ty hvem med sundt förnu!t låter sin egendom förskingras, sin skuld genom utpantnings-auction förökas, om han på något sätt detta kan undgå? Och skulle då en större eller mindre del af Sveriges