Aftonbladet – 9 april 1832, sida 2

vise ej fram. Eller har jag orätt häri M. H.? Ni förklarade vid slatet af förra året, det Ni ville hadanefter i Eder tidning upptaga och behandla ämnen af alfvarsammare och allmän inflytelse ägande natur. Månne icke Fillska skolan, ehuru en privat inrättning, erbjuder ett värdigt fält, både i afseende på systemet och dess utförande? JSag har i mitt dictamen blott vidrört de deri ingrediexande ämnen och frågor; men jag uppmanar Fr härmed högtidligen att, med vidare utveckling deraf, uppfylla hvad jag anser vara en moralisk pligt fos Er, som kan upplysa en så stor del af allmänheten. Jag tror mig kunna alltså fordra af Er, icke allenast meddelande af nyheter och små-intressanta anekdoter, ehurna Ni säkerligen äfven kan finna sådane att hämta vid Biarnängen, om Ni gör Er mödan att insamla dem från protocollerne och det dagliga bfvet derstädes. Men jag ber Er gå till grund med saken. Relatera, analysera och kritisera — reflectera icke förglömmandes. Det skall snart visa sig, om allmänheten haft eller har något verkligt intresse för att få uppfostran förbättrad här i landet eller ej. För min del har jag trott mig finna, att man till någ.t godt alltid med säkerhet kan räkna på de större massorpe, nästan 1 hvilken nation som helst, och bestämdt hos den Svenska. I sådant fall lärer Ni få öfverflödigt med anmälanden, innefattande ömsom beröm, ömsom klander; äfvensom en och annan tänkare torde i det imera theoretiska och filosofiska med :ela sina åsigter. — Alltsamman utgående ifrån afsistlem att reda ett vigtigt ämne, att upprätthålia och förbättra Inrältningen vid Barnängen. Att de som veta sig hafva anseende och inflytande på på allmänhetens omdöme ville aflägga i detta ämne anonymiteten, är en måhända för långt drifven önskan: men i alla fall skulle den ide-vexling, som härigenom uppkomme, i min tanka medföra mera ölvertygelse, och följakteligen större praktisk nytta, än att motsvara uppmaningen, nyss införd i tidningarna, att inkomma med anmärkningar om den Stora Committcen; Betankande. — Lyckas vi åter icke M. H., i att väcka och underhålla intresse hos allmänheten för Hillska skolan, så hafva vi, efter fullgörandet af vår pligt — ingen annan tröst än alt utropar: diximus E salvavimus. Stockholm den 15:de Mars 1832, David Frölich. rr rr rss