Aftonbladet – 9 april 1832, sida 2

från den som eger rum vid andra skol-inrättningar; nemligen deruti, att en betydlhgare del al elevernas tid är egnad åt frivilligt arbete, samt uti folika medel till belöningar och bestraffping. Det är således frågan, huruvida dessa båda principer, sådane de tillämpas vid skolan på Barnängen, leda till det åsyftade ändamålet, att väcka och underhålla ynglingens sjelfverksamhet, samt utveckla och rikta hans anlag enligt deras mest naturliga fallenhet, som bör utgöra förnämsta föremålet för allmänhetens granskning; och vi skola, för att underlätta en sådan granskning, tid efter annan återkomma till några detaljer af undervisningen i Hillska skolan. Vi öfvergå pu till Gr. Frölichs bref. Till Redaktören af Aftonbladet i Stockholm. Min Herre! Då det vill synas af en artikel Ni gaf nyligen i Aftonbladet, som Ni intresserade er för Fillska skolan, och Edert blad dessutom år ett af de mest lästa, anhåller jaz om rum för medföljande transumt af SkolDirectionens protocoll för d. 12:te dennes. Ett försvar för skolan, afgifvet af Direktionen en Corps, hade måhända varit för mången välkomnare; men dess öfrige ledamöte: hafva, efter hvad jag förmodar, icke ansett sig påkallade alt afgifva något sådant, eller att deras vilsord om sine egna åtgärder icke borde erbjudas. Nog af, endast i de beslut, hvartill mitt dictamen föranledt, ha vi alla haft del, under det jag ensam, såsom fråpvarande de sistförflutne nio månaderne från skolan, trodde mig utan jifvighet kunna uppträda med en framställning, som innefattade en slags analogi. Likväl är mitt egentliga syftemål derruaed icke: skolans försvar. Att allmänheten skulle antaga det för giltigt, dertill är min auctoritet allt för ringa. Det steg jag tagit till Direktionen, och det ytterligare jaz nu tar till Ev M. H., är fast mera gjordti den afsigt att, med det yttersta medel i min förmåga, söta framkalla en offentlig granskning ar systemet och skolan, hvarom jag hittills förgäfves tiggt i tal vid offentliga sammankomster, i tryck och i enskilda kretsar. Argus, som af mig anmodades att annonsera öfversättningen af Boken om Hazelwood-skolan, (emedan han förut så mycket ifrat för uppfostran), bar icke sedan den utkommit, mig veterligen omnämnt Hillska systemet annorlunda än såsom Auriöst. Heimdall lofvade allmänheten i början af år 1829, alt framdeles yttra sig öfver systemets fördelar och brister. Allt sedan har han derom iagttagit tystnad. Med en martyrs hängifvenhet har jag länge väntat på en krossande ljung-stråle från någon af Svenska lärdomens olymper, Universiteterne, i hopp att allmänheten, åtminstone af dess sken, skulle väckas och upplysas. Allt förgäfves — sådant är likväl besynnerligt, under det ett oupphörligt tissel och tassel till nachdel för skolan fortgår i hufvudstaden, och naturligtvis efter hand sprider sig till landsorterne. Jag tycker rätta tillfället nu skulle vara inne att ge Inrättninsen en