Aftonbladet – 31 mars 1832, sida 2

2 nn CV ÖO garne (Rörelse). Det måste bli k kändt; jag har bevisen och jag kan framlägga dem. (Tala, tala). Straxt efter händelserne i Juli 1830 bildade sig i Paris ew Insurrections-Comit för Spanien. . . . Vitl Hr Conselj-Presidenten att jig skall säga allt? Hr Casimir PErier. Ja! tala, tala. Hr Garniter-Pages. Nå väl. Hr ConseljPresidentens son var medleso af denna comitd och äfven jag. (Länge uthållet skratt på flyglarna; i centern tecken till uppgiftens betviflande). Conselj-Presidenten. Jag, säger Ni? Röst till höger. Nej! Er soo. En annan. Hvilkendera? Hr Garnier-Pages. Den äldste. Vi hafva ännu subseriptionslistorne, på hvilka hans namn finnes egenhändigt påtecknadt såsom medlem af Comiln. Ar Foisin de Gartempe, Hvad . har det med styrelsen att göra. Conselj-Presidenten var då ej medlem deraf. Han är diss utom ej ansvarig för sin son. Man känner allmänt att de båda äro af olika tankar i politiken. Ar Garnier-Pages (fortfar utan att besvara denna, såsom det synes, temligen grundliga mvändning): Vid denna tid erhöllo vi al! Styrelsen allt som kunde erfordras, för att bereda de Spanska emigranterne väg tillbaka tilf deras fädernesland. J veten att de skulle med väpnad hand intränga i Spanien. Än mer — jag bör säga det, ty jag nekar aldrig ull hvad jag gjort — vida alfvarsammare saker skedde. Vi erhöllo pass åt Franska arbetare, utan bröd, som kämpat under Julidagarne i Paris och som skulle taga tjenst hos de Spanske liberale. Passen utfärdades ganska viktigt; jag har sjelf ännu några som jag erhöll i PotHisprefekturen. Med ett ord, man gaf dem allt möjligt biståvd för att de skulle hinna Spanska gränsen. J fivnen häraf att styrelsen gifvit sitt bifali till denna comitg. Man bade då ännu icke antagit denna icke-interventions-princip, som blifvit proclamerad af sjelfva den första Ministeren och af alla dem som följt denna. Men noninterventions-prineipen antogs, och det var på grund af denna princip som man företag sig att intervenera för att förekomma en intervention. Emedlertid tilldrog sig en händelse af stort inflytande på ärender nas gång: Belgiska expeditionen. Denna expedition hade någonting nationelt. Vi känna alla dess tesultater. Något senare drogo sig våra troppar tillbaka, och J veten på hvars befallning det skedde. Jag inser ganska väl hvad tnan bereder det olyckliga Halien. Detta är dock ännu framtid, och måbända är det ännu möjligt för Ministeören att modifiera sina första iddger I detta hänseende; men jag fruktar, och det är min pligt att högt yttra, det jag fruktar att, efter er rm An hun med att orsanikera en nerna