tyCKkals I Sina Jorsok bade i Folen och bHelgien 3 jag betviflar ingalunda att det i närvaraude ögonblick äfven bearbetar Italien ; men der skall det äfven misslyckas. Österrike har för mycket urskiljping, att icke finna, det sjelfva den ostörda besittningen af Romagna icke är värd äfventyret af ett allmänt krig. Frankrike, å sin sida, vet äfven ganska väl, att sjelfva den odelade framgången icke motväger vådorne af ett sådant. Jag hyser derföre den säkra förtröstan, att Frankrike och Österrike icke, genom ändamålslösa frendtligheter, skola befordra revolutionärernpas planer. Vår politik bör vara att gynna friheten il Italien, att bereda en framtid åt detta Iland,l men att bereda den lugnt och regelbundet (skratt). Våra kammare-politici äro otåligare; de äro spektatörer, som ha brottom att få slut I på pjesen (nytt skratt). Men här är icke fråga om dikter, skådespel. De politiska tilldragelserne äro realiteter, som upprullas för oss Jångsammare och med större svårighet än man kan föreställa sig. Påminnen er att Ilollard behöfde 76 år innan det erkändes af Spanien (allmänt åtlöje. Röster från venster: Det ser verkligen ut, som vi skulle få vänta lika lange). Jag uppmanar kamaren att fortgå i det politiska system, som hittills utgjort vår lycka. i General La Fayette: Mine Herrar! Herr Conseljpresidenters påstående, att Julirevolutionen efteråt delat sig i tvänne systemer flutna ur samma källa, är ogrundadt. Icke mindre origtigt är det att påstå det Julirevolution ej varit annat än verkliggörande af de principer och önskningar, dem j oppositionen uttalade under den octrojerade Chartans välde. Men det var naturligt att Julimänner, som sympatiserade med Julirevolutionen, och hvilkas förtroende till massan ytterligare 1 hög grad blifvit stärkt af beundran för barricadfolkets vackra uppförande, skulle sträfva att på revolutionens breda stråt nå ett mål af frihet och allmän ordning. Det var derföre icke ädelt att låtsa tro, det vi icke lika varmt och lifligt önskade allmän och enskild trygghet j som någon annan; men det var framförallt högst märkvärdigt att personer verkligen kunde finnas som läto förleda sig af dylika påståenden. Att de menniskor, hvilkas bögsta ideal alltid varit restaurationen med sin octroyerade charta, sökte återföra oss inom dennas gräns, derpå var naturligtvis ingenting att säga; men lika väl som man sagt oss att wåra opinioner voro en qvarlefva af förvillelsen 1759, kunna vi svara att de misstag och origtigheter mot hvilka vi uppreste oss äro en qvarlefva af Kejsarerikets och restaurationens förderfliga I vanor: och lärdomar. (ganska bra). Om man vågar erkänna, att restaurationen och Juli-revolutionen äro aldeles olika, ja, alå 4 1 ee bo. o a a I I