HIUKRKO INnuUuCen IOF vagn OCH eR SKUNNA for kärra, släda eller sadel. Dessutom har genom detta circulär blifvit lemnad den förklaring, huru stor tyngd må läggas efter hästen, att det icke må öfverstiga ett skeppund jemte den åkandes egen tyrgd. Då Regeringen genom förestående circulär, som in extenso .står att läsa i Författningssamlingen , synes hafva velat visa någon omvårdnad för den skjatsskyldige jordbrukaren, så förekommer det obegripligt, att Regeringen förfarit i en aldeles motsatt riktning vid ett annat tillfälle, der den hade kunnat mera direkt och med mera inflytelserik påföljd för framtiden verka till lindring i denna landtmannens börda. Det är bekant att Grefve Horn och Friherre von IWVegesack, hvilka sistlidet år helt och hållet på egen bekostnad öppnade en Diligeneefart mellan Stockholm och JönköPing, och i år äfven mellan Stockholm och Örebro, ämnat ytterligare utsträcka den på sistnämnde väg till Götheborg. För att härtill erhålla någon lättnad för deras enskilda uppoffringar, sökte de hos Kongl. Maj:t tillstånd, att ett så stort antal hållfhästar å hvarje station, som genom den nya inrättningen gjordes umbärliga, måtte i likhet med hvad som blifvit bevifjadt egaren af den Diligerce, som går till Upsala, få indragas, och Sökanderne uppbära den afgift, som de hållskjutsskyldige, hvilka derigenom befriades från deras åliggande, enoligt frivillig öfverenskommelse kuvude vilja lemna såsom ersättning för denna förmån. Ansökningen remitterades till vederbörande Landshöfdingar, hvilka, om vi icke irra oss, alla tillstyrkte bifall till ansökningen, under vitsordande att planens utI förande skulle lända allmogen till en verklig fördel. Icke dessmindre afslogs saken af Regeringen. Låtom oss nu i korrthet jemföra dessa båda beslut med hvarandra. I händelse det lyckas Landshöfdingarna att tillvägabringa en sådan öfverflyttning från hålltill reservskjutsen, som circuläret omnämner, så är visserligen den fördelen vunper, alt en mängd dagsverken insparas, och månsa sådane anledningar till allmogens demoraliserande undvikas, som nu uppstå derigevom att bonden sjelf eller hans drängar och söner nödgas onyttigt och sysslolöst förnöta en eller par dagar i månaden på hållstugan. Men nvågon lindring i ekonomiskt afseende för landtmacnen är derigenom icke vunnen. Det l är perligen sannolikt, att reservlagen skola Ökas i samma mån som. hållet indrages; och alla jordbrukare äro ense derom att reseryskjutsen merendels är vida besvärligare än hållskjutsen. Den sednare utgår åtminstone på en förut bestämd tid, och bonden kant rätta sina sysslor derefter. Den förre deremot måste ganska ofta, när han puinst väntar det, spänna hästarna från plogenPeller sädeslasset, eller foran och stundom efter en hel