Aftonbladet – 1 mars 1832, sida 2

uc uct UvUCKaUlA VESOHET ad 3 UI CAI? GJaltv VAL UP i Handlandeu Askenstedts bod i Åmål, bhvars vid beslagarne, ehuru försedda med vapen, hade blifvit bortjagade genom en samlad folk massa, ljusens utsläckande och rop att elden var lös. Besynnerliga omständigheter ha, en . ligt Argus, förekommit emot Rådmannen GC. G. Söderström och Stads-kassören L. D. Larse son samt en bokbindare, Colliander, och en Skeppare, Hult, att hafva deltagit i en fora lig plan för oväsendet. Skepparen Hult hade nemligen på eftermiddagen, under ett samtaj med några personer på gatan, yttrat: När nt nu kommer ner till Askenstedt, så skall ni vara raska, gossar, så har Askenstedt lofvat belöning, och ni skall ha godt derafi framtiden; och Stads-kassören hade tillsagt dem, att, på sätt sedan äfven skedde, taga borrt varorna och springa bort åt tomter och hagar, bara de visste att de hade det i godt förvar. Colliander hade sagt till ena vittnet, och flere andra: INär jag nu kommer in, så ropast elden är lös; hvarefter jag skall kasta ut åt sången3; ni skall då vara färdiga att taga och springa med dem, och innan pni nu går in i gången, så skall ni skocka er ihop, att ni ?blir många, och så fort ni kommer in, blir gångdörren stängd utvändigt och invändigt; ni skall vara raska ochspringa, somliga hit och somliga dit; porten inåt gården skall va ra öppen, och somliga kunna bära det ned åt elfven.? -Ljusens utsläckande har äfven, enligt flere vittnens utsago. skett med vilja, dels af Askenstedt sjelf, dels af några bland medhjelparne vid uppträdet. En Rådman, Söderberg, hade bland annat, i bodkamaren hos Askeustedt, yttrat: Ett sådant oväsende sem detta hade icke bordt få tilldraga sig, med mindre jag, såsom äldste Rådiman, derom förut er hållit kännedom. Hvarken Borgmästaren eller Stads-Fiskalen hade låtit höra af sig vid tillfähet. Det lär i sanning blifva svårt för vederbörande embetsmän, att förklara ettså anmärkningsvärdt uppförande, :som dessa utdrag ur ransakningen utvisa. Om det emedlertid skulle vara sant, som den visiterande Tulltjenstemannens rapport till Tull-Styrelsen innehåller, att hela staden ligger i händerna på Hr Askenstedt, så utgör detta åtminstone en anledning, att kunna begripa händelsens sammanhang. Emedlertid skall det blifva märkligt att erfara, om den lyckliga 12 4. 1 Cap. Rättegångs-Balken äfven här kan komma tils pass, i fall Högsta Aklagaremakten, äfven i en mindre skala, vill täga saken så alfvarsamt, som Engelska Regeringen nyligen gjort med Magistraten i Bristol,