Aftonbladet – 1 mars 1832, sida 2

ena profvet efter det andra. Husbonden, å sin sida, använde faderliga förmaningar och husaga; men både hans moraler och hasselkäppar voro fruktlösa, ty — anmärkte Jacob — det Svenska blodet är icke så lätt kufvadt. Han sökte ock ge exempel depå, och lade sig antingen att sofva vid sina sysslor, eller gick derifrån. Nu påfann ändtligen husbonden det rådet, eller orådet, att lägga grimma på Jacob, hvilket ban verkställde dymedelst, att han sammanläste ett par grimskaft af jern, applicerade dem medelst hänglås omkring Jacobs Lif, och fästade ändan vid en märla, som inslogs uti väggen i en förstuga, der ved var upplagd. Sålunda fängslad, eller tjudrad, sattes en sågbock framför Jacob, och en såg i hans hand, hvarpå han började långsamt såga; men krängde grimman af sig, en stund efter husbondens bortgång. Han tjudrades derefter åter ett par gånger; men då dessa tjenliga medel icke verkade serdeles förbättring, löstes han af husbonden, hvarpå han smög sig bort, samt gick och anmälde saken i Poliskamaren, Der anställdes undersökning, och som händelsen syntes betänklig, hänskjöts den vidare ransakningen derom till Laga Domstol, Man vet att våra Kriminal-lagar hafva en för personliga frihetens skydd högst vigtig paragraf, af innehåll, att den som griper, bastar eller binder någon oförvunnen , och utan uppenbar missgerning der han må gripas och häktas före, har brutit edsöre, d. v.s. brutit den frid, som Konungen svurit att hålla undersåtare sina. Straffet är numera ett års fästning, jemte 100 Daler silfvermynt. Man kan icke neka, att husbondens förfarande bär stämpel af en obetänksamhet och vildhet, som i ett hyfsadt samhälle aldrig kan gillas; men hvad som dock mildrar sakens natur, är dels att afsigten med tjudrandet icke var oloflig, utan endast att hindra ett tredskande tjenstekjon, att egenvilligt, gå ifrån göremålen , och dels att fängslingen ej var värre, än att den bundne kunde, när han ville, göra sig lös. Husbondeväldet har emedlertid äfven si-. na gränser; öfverdrift och förhastande äro all-tid farliga, och rådligast är derföre, att Jita lagligen straffa och skilja från sig ett tjenstehjon, som ej medelst husbhondemaktens måttliga och lagliga bruk, kan förmås att uppfylla sine skyldigheter. PETVYVYVv AR TIN NINVC AA RNA I