Aftonbladet – 2 februari 1832, sida 3

vv MOv 8 VU IASSLE Me Re fe ww den enskildes lefnad och sätt att försörja sig, Regeringarne icke dragit i betänkande att föreskrifva och hushålla härs och tvärs, emot samma grundsats, som man i andra fall finner så beqväm att åberopa? Hvad sjelfva samhällsmakternas inrättning angår, så kan det deremot någorlunda tagas för afgjordt, att i de flesta Europeiska länder numera finnes en bildad medelklass med tillräckliga begrepp om samhället, och nog upplysning, för att icke något hinder från den sidan behöfver möta införandet af förbättrade statsskick, om blott någon kraft fiones, som i den första början kan skydda de nya inrättningarne mot deras naturliga fiender. En träffande anmärkning i detta afseende, som uppsatsens Författare I förbigående vidrör, men som förtjenar:att väl läggas på minnet, år att det ingalunda har varit massan af folket, utan Regenterne sjelfve som, af hat till den politiska friheten, med tillhjelp af inre eller yttre våld förstört alla de constitutioner, hvilkas undergång man sedermera, tvert emot dessa obestridliga facta, bört till och ined Professorer i historien, hos oss, uti sina Riksdagsmannayttranden skylla på sjelfva constitutionernes -pappersnatur! Spaniens, Portugals och Neapels exempel äro tydliga bevis härpå, Vi upptaga i fortsättning af ofvanstående, äonu elt par punkter af Allehandas artikel: Dessa föraktade papperskonstitutioner torde vara nödvändiga, för att bereda insteg åt sig sjelfva eller åt något bättre; och i evighet får man vänta förgäfves, att ett folk, som länge varit nedsänkt i laglöshet, vantro, laster och fattigdom, skall utan kjelp af något pappersverk arbeta sig upp till mera förmåga att emattaga goda lagar. Om icke våldet förstört :Cortess constitution, så hade ganska säkert det arma Spanska folket på dessa tjuge åren hunnit. ett godt stycke ur sin förnedring och kunnat numera både begripa och försvara sia nya frihets palladium.? — — Och de gamla oskrifna eller traditionella constitutionerne, tror man då att de äro så inrotade uti och sammanvexta med folket? Tror man t. ex. att Svenska representationen och dess verkningssätt — och detta utgör det förnämsta af eu constitution -— äro så synnerligen älskade och uppburna, ja eus kända af Svenska folket? tror man, att det skulle ett ögonblick försvara dem, eller ett ögonblick tveka att utbyta dem mot något annat, vore det ock af bara läskpapper? Om våra såkallade representanter: fattade det stora beslut — det bästa, de någonsin kunde fatta — att upplösa sig sjelfva och i stället appskrifva på papper, huru, i deras ställe, en verklig representation skulle utväljas af folket; så skulle safmerligen detta folk icke ett ögonblick sakna sina gamla fyra och finna sig åtminstone lika belåtet med det nya, ehuru det gamla är högst historiskt och det nya pappersartadt. -De ende missnöjde blefve först och främst de. som: nu finna sin räk2 MVM ME SR VV MR RR ro