Aftonbladet – 2 februari 1832, sida 3

UTM i UL ULLA aualget SAUL DE Befallningshafvande skörda mångens upprigtiga välsignelser. Alskare af Ordning. AE REVY AF TIDNINGARNA. Vi ha icke haft tillfälle att, förr ån i dag. fästa våra Läsares uppmärksamhet på tvenne uppsatser af intresse uti andra blad,redan för gistlidne Tisdag. Dagligt Allehanda, som sedan sistlidne höst börjat att, när det så faller sig, meddela sina Läsare en och annan originalartikel under rubriken Blandade ämnen , innehåller för ofvannämnde dag en förtjenstfull uppsats om uttrycket: Pappersconstitutioner. Det (Dagliat Allehanda) undanrödjer deruti med skarpsinnighet och klarhet det kända inkastet emot alla reformer, att neml. folket ännu icke är moget derför, som nu för tiden är ett stående thema i de flesta throntal, samt öfverchufvud hos hvar och en, hvars intresse ar att motarbeta samhällets framskridande. Följande period förtjenar i synnerhet att tagas i betraktande: Skall en stats organisation någonsin förbättras, så måste det ske derigenom, att en mängd nylt införes, hvarvid folket ej förut år vandt och som icke omedelbart utgår ur dess seder, historia eller bildningsgrad; och. då allt som i detta skrilkonstens och skrifveriets tidehvarf göres och beslutes, blifver på papper antecknadt, underskiifvet och besegladt, har man tagit sig anledning att ge alla nya statsförfatltningar titel af pappersconstitutioner, utan afseende på om de äro förbättringar eller försämringar, utan att besinna, det sålunda hvarje folk flere gånger haft pappersconstitutioner , kanske innan de hade papper. Äfven det, som nu är gammalt, har någon gång varit en nyhet, som småningom måst nötas in 1 sinnena, innan det blifvit hiI storiskt, På samma sätt kande Franska Kartan och den nya Franska Codex kallas papperslagar, som alla nya skrifna statsförfattningar kalla; pappersconstitutioner. Vi anse oss dock härvid böra göra ett tilägg, till undvikande af möjligt missförstånd. Det är onekligt att författningar och organisationer knnna tänkas så stridande mot ett folks seder, att de innebära fröet till sin egen förstörelse. Detta gäller t synnerhet stadganden, som röra privaträtten eller den allmänna