Aftonbladet – 27 januari 1832, sida 1

anfallet afgöra stridens öde, Tyskland visade sig nu lika broderligt sinnadt emot Frankrike, som det för 16 år sedan med oförsonlig bitterbet förföljde och smädade allt Fransyskt, och hvarje Fransk division skulle sannolikt under sin väg till Berlin eller Wien hafva vuxit till en armdee. Låt vara att Frankrike ej egde tillräckliga förråd att genast fullständigt equipera och utrusta en krigshär, motsvarande dess folkmängd. Den allmänna enthusiasmen skulle i ett ögonblick fyllt de oundgängliga behofven. De första oroligheterne, som i en och annan provins försports vid Bourbonernes fördrifvande, voro stillade ; folket var öfverallt lugnadt, men sysslolösheten måste snart åter bringa jäsningsämnena i rörelse, om man ej på en gång gaf luft och sysselsättning åt de kokande sinnena. De ser nare, mot hvilka man så ofta måste utställa Nationalgarder och Sergens de Police, skulle vid första ropet: till Polen! till Belgien! hafva lydigt och fulle af mod ställt sig under de fanor, som de nyss af Munkar och Carlister läto förleda -sig att håna. och våldföra. Sådan var ställningen i Europa den 1 Jar nuari 1831, — Hvilken anblick erbjuder det den 1 Januari 1832? Polen blödande och förtrampadt vid Autokratens fot, blomman af dess frisinnade ber folkning multnande på slagtfälten, fallen för bödelns hand, försmäktande i fängelse eller skickad till — det inre af Ryssland, såsom det kallas i diplomatisk stil, men hvarvid en och annan mumlar något mellan läpparne om Siberien och Kamschatka! Italien, åter hvilande i Österrikes moderliga sköte, — såsom delingventen i Spanska Inqvisitionsfängelserna, då han tryektes i den så kallade barmhertiga Jungfruns famn — Frarkrike, bedraget på alla de lysande förhoppningar det sjelft närde och ingifvit — de öfriga folken, inom sig söndrade i tvenne hufvudpartier, som med förbittring anfalla och sönderslita hvarandra, öfverallt der de sammanstöta från kamrarne ända till den aflägsnaste, obetydligaste commune. Det tredje, Carlisterne, underblåser tvedrägtens eld af alla krafter, bearbetar den lägre okunniga, lättsinniga, passionerade hopen och undergräfver snart lela Frankrike med en mina, som den med djefvulsk triumph antänder i det ögonblick Ryssar och Preussare nalkas Rhenstranden.: Qvod Dii omen aver tant! Tyska Förbundet d. v. s. Tyska, Herrskarne — ty folken togos ej i beräkning vid dess stiftande — börjar, efter catastrophen i Polen att åter med våldsam hand draga åt sig de tyglar dem det i första förskräckelsen öfver Julirevolationen snart sagdt släppte ur händerne, och hvilka folken då bemägtigade sig och förde med en bofsambet, som skulle finna efterföljd hos andra än dem som aldrig glömma och aldrig lära något. På Tryckfriheten försöker man nu de återvunna krafterna och Gautinoska bhöndernas adress