Aftonbladet – 27 januari 1832, sida 1

Ar 1831; Politisk Ofverblick. (Stöt från N:o 21.) Krig var således dagens lösen. De sansade fribetsvännerne önskade det visserligen icke, men de funno omöjligheten att undvika det, utan att uppoffra hvarje vinst Julirevolutionen redan beredt verlden eller framdeles kunde bereda aen, utan attnesligen öfvergifva frihetens, mensklighetens sak, utan att bittert håna minnet af de ädle, som få månader förut, utan hetänkande , till tusental offrat sina lif i en strid, den verlden utropat såsom den heligaste och skönaste som ett folk någonsin kämpat. Att detta krig i sjelfva verket äfven skulle vara offensivt å Frankrikes sida, var lika naturligt, om också det händelsevis icke ble! det i formen. Frankrike hade genom Bourbonernes flykt blifvit öfverlemmnadt åt folkets egen suveränitet och i följd deraf kommit att erhålla en activ roll; denna måste det spela till slut om det ej ville göra sg skyldigt till den största inconseqvens. I det ögonblick legitimiteten, efter den heliga Alliancens begrepp, utbeledsagades öfver Franska gebitet och Cherbourg, för att aldrig mer beträda Frankrikes jord, var den verkliga, oåterkalleliga krigsförklarvingen af Frankrike afkunnad mot nämnde Alliance, ochydet var ingen strid för tillfälliga interessen; det gällde icke mindre än herraväldet öfver verlden : för den politiska emancipationen , eller för absolutism, aristokrati och kastbegrepp. Men i afseende vå sättet att föra striden voro interessena högst skiljaktiga. Den ena af de kämpande måste gå öppet till väga och söka biståndet i sin saks rättvisa; den andres taktik deremot måste blifva att undergräfva, söndra, försvaga sin fiende genom långsamt törande medel. Med avantgarder i Belgien, Polen, Italien, om de blott behörigen leddes och understöddes, snart sagdt ensamt tillräcklige att sysselsätta Jättarne 1 Oster och Norr, stod Frankrike med sin FALK im nAnNaePrandAa hf. Iag I Pr I och