Lä hv em ——R——R—R-—R—-—L7-7LLL.. ctr-—t ter 00 m———m———LLmmeEE—EEEEEERRE———EEEEEEIEEEEERIE EEE sätter Fäderneslandets författare i hopen : likhetsfeber — och se der, fortfar han, Mlyxel i sin utveckling , Tidens kräfta. Han bs ver derefter de nyaste fenomenerna af deni bland hopen:? huru affärsmän förgäta vigtigaste, för att hålla bord för blåa och g la band, huru handtverkarne frukostera på Ostron och vin; och huru pigorna dansa i sidenkjortlar, hvilkas förvärfvande förutsätter ett tygellöst lefnadssätt. Se der lyxen i dess farligaste utsträckning, tillägger han ytterligare, och föreslår såsom ett korrektiv, att tarflighetsföreningar skola instiktas och de bildade klasserna förändra sina lefnadsvanor. En sådan tankeledning synes vara åsyftad i Fäderneslandets Kväft-artikel, så vidt dess besynnerliga uppställning gör det möjligt att deruti uppleta någon plan. Man röjer i denna uppsats, liksom i de fleste andra af samma författare, att ehvad ämne han: vill afhandla, förvillas merändels hans tanke af de jemnt återkommande idterna om den gamla bördsaristokratien. Hvad hörde väl hans loftal öfver den fordna adelns glans, till hans straffpredikan mot den nya tidens yppighet? Kan man ieke klandra ett nytt missbruk, utan att längta efter ett gammalt? Men afhandlingen må emedlevtid äga så obetydligt värde som hälst, så är dock dess ämne desto vigtigare. Är det hopens jemlikhets-begär, som är orsak till denna tanklösa och förstörande flärd, som man ty värr med skäl öfverklagar3; eller ligga orsakerna dertill på ett annat håll? — HFädernesandet har framställt den förra meningen; vi hysa tvärtom den senare. Det ges en lyx, som ieke består i annat än en efter folkets cultur och ?välstånd afpassad vällefnad; om denna, som mera gagnar än ) skadar, är nu icke fråga. Det gäller deremot den vettlösa praktlystnad, som med likgiltighet för allt ädlare värde, blott söker utmärkelse i yttre prål, för hvars tillfredstältande allt uppoffras, och hvilken derigenom undergräfver nationens sedlighet och kraft; Huru insmög sig detta gift i sanrhället? Alstrades det bland hopen , eller kom det från högre orter? — Det vissa är, att, i hvilket fall som halst, alltid en moralisk förslapning ligger till grund derföres och huru upkom och befordrades dena? Den som anser yttre glans och andras toma beundran för det högsta goda, fäster naturligtvis mindre vigt nid sitt inre värde oeh det egna medvetandets tysta bifall. Häraf kommer äfven att flärdens och njutningsbegärets period, tillika är Korruptionens; ty denna består ju icke i annat än den Ptygellöshet af moraliska band, som gör sam vetet säljbart för yttre fördelar, Deraf kommer vidare, att en tid, sådan som den öfverklagade, måste vara älskad och gynnad af alla som tro sig beböfva Korruptionen såsom ett medel för sina plener; och, vid betraktande däraf, blir man snart böjd. att misstänka