at maAStigag Sasvlll forsta UPpplDOlveEt LUP Ach förstörande demoralisation, som gör att menniskan, då hon saknar inre värde, endast söker sin utmärkelse i det yttre. Denna tanka vinner sannolikhet, ju längre man granskar den. Historien som i så många andra fall är vår lärarinna, kommer äfven i denna fråga vårt omdöme til! hjelp. Det var de mägtige, som i fordna tider utbredde vidskepelsen, då de ansågo den gynnande för sin magt; och hvem var det väl som i sednare tider införde korruptionen, och utbredde sedeförderfvet hos folken , för att lättare kunna styra dem efter sina afsigter? Man vet hvem som hos oss var upphofvet till det sediisa och kroppsliga förderf, som alstrats af den nu så utbredda fyllervilasten; hvem som lät arlägga krogar vid alla vägar, vid kyrkor och marknadsplatserg som lät utdela of)entliga belöningar åt dem som utmärkte sig genom bränvinsförsäljning och förunnade kro:skyltar den passande prydnaden af sin Kungl. namskiffer ; man vet hvem det var som började slöseriet med allmänra medlen införde Lotteri-spelet , och som först gaf vårt fattiga land exempel af en tlärd som i audra länder blifvit ett ordspråk.) Det sku!le icke vara svårt att bestämdt bevisa att både flärden, det råa njutningsbegäret och korruptiosen spridt sig uppifrån, och att bvarken positiva lagar eller förmaningar hjelpa förrän verkningarne af denna olycksaliga tendens äfven genom exempel från samma håll upphöra. Alla veta hvad slags grundsatser som inplantades vid den märk värdiga Gefle-riksdag. Böndernas, mera välmenta än skarpsynta, nationalombud, ställdes under ordentlig uppsigt på deras klubb; de trakterades dagen igenom; Regeringen tillsatte ordentliga pådrifvare vid deras backanalier, med dem som icke genom råa njutningar kunde försoffas, skedde underhandlingar och köp om deras röster dels för kontanter, dels för medaljer och mera dylikt. Fosterlandet, det inre medvetandet, opinionen — allt uppoffrades för yttre prål, guld, titlar m. m, d. Sålunda lärde dessa män , af sjelfva Konngen och hans kreatur, att köpa toma yttre utmärkelser för afsteg från hederns och rättvisans lagar. — De hemförlofvades, spridde sig åt alla håll i Riket, och utbredde smittan af corruptionens förderfvade grundsatser på alla kanter. Det är således icke de lägre klasserne som sjelfve lärt sig att uppoffra allt för egennyttan och begäret att lysa i andras ögon. Det är de högre, som legitimerat och adlat detta lumpna begär och lärt folket att mera söka den gapande hopens undran än de tänkandes aktning. Sådant är förbållandet i flere länder. Röja icke StatsInstitutionerne öfver nästan hela Euvopa den tendens att menniskans värde skall uppskattas. efter hennes yttre glans? Vi se staten sjelf lägga vigt på toma benämningar och förtjenstlösa upphöjelser. — Man har gifvit nästan den högsta rangen åt