Aftonbladet – 16 januari 1832, sida 3

g8 censorsblick, stilen och språket uti et från: ecclesiastikexpeditionen utgången kungörelse, contrasignerad af Herr von Hartmansdorff. Såsom motiv för detta något mibutiö:sa kalfattrande, emot hvars rigtighet i öfI rigt ingenting kunde anmärkas, lofvade Minerva att i påföljande Ni framställa de ge: nerella grundsatserne för det befordringssystem som gifvit Hr von Hartmansdorff spiran öfver ecelssiastikverket och vimeddela deraf följande utdrag? Om man?, säger Minerva, fäster en närmare uppmärksamhet på de utnämningar till höga civila embeten , som här i landet egt rum ide :sednare tider, så upptäcker man snart, attders vid blifvit följda helt andra grundsatser än i : fordna tider... Med fordna tider förstå vi lik väl icke här dem, som hgga bakom det ådertonde århundradet. Före 1809 års regernents: förändring utgick man alltid ifrån den tförtet:sältning,, att hvarje embete fordrade hos sin . man vissa särskildta kunskaper, någon erfarenhet i de stycken som till embetet hörde, samt någon bekantskap med der införda handlägg;ningsbruk, eller med hvad man kallar det mekaniska. Företrädesvis använde man. gerna så-: dana, som gålt igenom de ligre graderne, sosn; genom tjenstgöring i flere förvaltande Vövrk lärt känna sammanhanget mellan förvaltnig— gens olika delar, och man såg ej. ogerna va: kandidaten tillika lagt hand vid domearezöro: mål, så att han derigenom förvårfvat e; sklags.: allmän: vana vid rättsformer och vid xvtfinnan— det i hvarje sak af den kardinalpunkt, som bestämmer sakens rätta och sanna vatur, samt följaktligen bör afses vid afgörandet. De dugligheter vi äga qvar inom vår nuvarande emhetsmannaklass, härröra från denna tid. Efter 1809: började. andra grundsatser att följas: Man. afvek i början blott någon gång ifrån de gamla goda vanorna, men afvikelserne blefvo: efterhand tätare och antogo snart naturew af regel. Sedan: man nemligen hade lyckats att införa begreppen ort vårt constitutionella: stats life Hikfornrighet med: det Engelska — det Fransyska uppkom först sednare — sedan man vänt sig vid att kronans rådgifvare skulle mun— huggas vid riksdagarne med riddarhusets talire, och sedan desse rådgifvare fått sin vilja fram, att anses för hvad de ej äro, Ministrar; så blefvo Statens högre embeten förvaudlade till medel att drag åtsig sådana häftiga motståndare vid riksdagarne, som antingen hade ambition, eller ock andra mera lekamliga behof, samt att ibland sina parlamentariska vanner fästa för framtiden de bästa talegåfvorne. Exempla sunt odiosa; vi vilja icke rekapitulera hvad i detta afscende tilldragit sig dv sista fjngu årens men om lisaren kastar ögat omkring. sig och: betraktar vår nuvarande högre embetsmannapersonal, och begrundar !e förtjenster, igenom hvilka det lyckats många deribland, att komma på: de platser de nu innehafva, så lär han intet ögonblick stadna i villrådighet öfver det slag hvartill förtjensterne höra. Visserligen finner han på taburetterne i: Stats-Rådet, på Presidentstolar och an