Blott en Thalias son frår deras. tider Sitt snilles skämt bland våra lekar sprider, Och fast hans stjerna sänks mot österns bryn, Är han vår prydnad är och föresyn. (Pastoralen ur Kroenofogdarne.) Ty evigt ung och evigt ny densamma, Den sanna konstnärn är, som konstens flam i . ma; Svår är bass bana. — Lagren, ofvuktsam, (pekar på sin krans) Blott svalkar bland Olympias. qvalm och dam, Och bifallsropen döfva segrarns smärta, När utaf kampen är förblödt hans hjerta. (Musik.) Så korrt är lifvet, konstens väg så lång, — Så ljuder ren i fädrens visa sång, — Och inom. ännu trängre gränsor shuten Är skådespelarn, — hans är Mott minuten I hvilken han är stor och undransvärd, Och ögonblicket är hans eftexverld, — Med mildhet derför om, hans sträfvan döm-men , Och vid det skönas altar icke glömmen, Att han ej vädja kan, bland tyckens strid, TiH andra domslut af en eftertid;, Allt hvad han är, det är han genom Eder, Er tystnad, Edert Bbifalls-sorl bereder Vid stundens flygt en inskrift åt hans namm I ryktets. tempel, eller giömskans famn. (Musik). i Vi känna icke buruvida något ibland Hr: Atterboms trenne bidrag, är förut otryckt, åtmiastone: vill det synas som tillhörde Floiden och C)ptessen ett redan utgifvet potm.. :Verserna till EB, G. Geijer. äro som, det synes af årtalet, från Hr A:s ungdomstid. Eiufrosynes luta bibehålla sin vemodsfulla: stämning. Stjernorna är det bästa af hennas. införda stycken. Af serdeles. känslor måtte Författarinnan. ha varitinspirerad då: hon, skref följande. verser i stycket fErottkons, Pag. 1182 Vv I majfrisk dal, der nöjets kyssar Brunno, Från vosig morgon. och till: stjernig. qwäll,, ;Genkärlek,, blomman. af vårt lif, vi finne I själsförvandtskap, öfverjordiskt: säll! Der famn vid famn. var, ack.!! så nära.sluten,, Att glöd: med:glöd. blef i. livarannan, gjuten. Hvart: qval: förgiek Och suck. i; suek. försvantt s . .. FE blick från blick,, Af magisk natt omfluten.,. Hvar ljuf mystör i hoppets lågon Branm: När än din bild i. drömmens.fåmn.jag:smeken;, Mitt namn i välljud. på din tunga hörs ,. Hur värmande din, kyss bland liljor leker; Der hjertat, gömde för dig, af kärlek rörs! — Men lärkan lik som sänkt från skyn försvinner: