Min fantasis Sitt hjertas öcken hinner — Ochvillans tjusning blir i qval förbytt. Vi beklagasden sorgliga vändbdingen och hoppas Författarinnan en annan gång måtte få sin fantasis dröm angenämare realiserad. Harpan af Gfm är en liten förträflig utförd bit, ehuru sjelfva ämnet synes allvför hemskt för att stå tillsamneans med en harpolek, I allmänhet lyckas Hr Gfm bättre i sådana stycken än i en: Pindarisk flygt. Hans sång mö är mera nätt, älskvärd och kånslofull, än dristig och majestätisk. Uti Fvif baren, pag. 129, har hans Pegasus i början med framgång tagit sin flygt mot de högre ymderna, men vi frukta att det dei börjat svindla det ädla djuret för ögonen, då skalden talar om menniskans vishet och hura under sina forskningar au åter upp till högsta , fjäll hon klänger; Der svartpar bimlen, stjernan lyser matt; och. solen lik en glödgad kula hänger, förutan strålar, i ett grafchers natt c. Recensenten , som aldrig varit uppe på något högre fiell än Skinnarviksbergen och Mosebacke, kan väl icke upplysa ora himlen svastnar och stjernorna martas när man kommer ofvan. molnen, man skulte efter trovärdiga resandes berättelser våga tro att förhållandet är tvärtom. Till Förf: rättvisande bör dock nämnas, att han. sjelf uti en not reserverat sig i afseende å denma bild, säsom hemted ur resandes Bbeskvifning om tillståndet på jordens högsta fjelltoppar.! — Abstragetisåens och det Oändligas rymder äre i allmänhet ett vådligt farvatten ; det är blott en Shakespeare, en tzoethe, en Byron förbehållet att lugnt trotsa detta element. Ibland Hr M—ns stycken. utmärker sig i vårt tyeke Tiggaren för renhet i diction och en enkel: men likväl poetisk tankegång. Diotimas syn har förut varit meddelad i detta blad, hvilket förbjuder oss ett yttrande derom. Novellen Maria Dundee eller Polackarne i Stockholm, borde rättare kallas ett fragment, emedan det icke äger den fulländning i handlingen, som tillbör novellen, men: har i öfrigt mycken förtjenst i karaktersteckning och kostymering, och mera än något föregående vi sett af Hr M—n, med undantag kanske af qvinna-karaktererna, i) Johannis Fjellman. Ett serskillt värde: hämtar denna: novell, äfvensom hela boken;, af tvänne mästerliga contour-teckningar af Hr Holmbergsons hand. Emot Hv R—A, hvilken alltid gifvit sig tillkänna: genom ett rundadt och agadt språk, och. en: viss polityr i: sina. stycken, har man haft skäll till den anmärkningen, att hans. skaldmö: ofta: fallit: ned: tilll plattheter;. och. dere än vi ha: uti: denne anledning: tyckt oss sej att don. unge Poeten, redan: van på sin pulminationspubkt.. IH RA har likväl denna. gång på det angenämaste öfverraskat