DEN GAMLE DUNCAN: Anekdot från Högländerna, af IValter Skott ) Jag har kännt hjelten i min berättelse; det var en gammal gubbe vid namn Duncan, en af dessa Skottar som förblifvit trogna Stuartarnes minne och som år 17435 hade med sin elan. slutit sig till den unge Pretendenten. Hans tapperhet och stolta karakter öfverlefde nederlaget vid Culloden. Ännu länge efter freden talade inan om hans djerfva företag; och han var altid med då det var frågan om att visa, att de gamla bergsboarnes blod rann i ättlingarnes ådror. Men då jag lärde känna honom, hade åldren redan kufvat hans oförskräkta mod. Ehuru hans blick och hans ansigtsdrag ännu hade någonting som tycktes påminna om hans rykte som en oförskräckt jägare och käck soldat, så återstod honom ingenting mer af den rörlighet som tillhör en rask ålderdom; ty han var olyckligtvis lam i hela eva sidan, och kunde knapt fortsläpa sig öfver den minsta bäck, Denna ) Denna berättelse förekommer i Keepsake för år 1932, och är det enda stycke hvarmed den ryktbare Romanförfattaren bidragit till detta arbete.