Aftonbladet – 14 december 1831, sida 3

vattnet, än med en fem eller sex gånger långsammare fart. Theorien lär oss, att valtnets motstånd emot fasta kroppar som röras deruti, ökas i qvadratiskt förhållande till hastigheten; så att om hastigheten fördubblas, så fyrdubblas motståndet, om hastigheten tredubblas; så niedubblas motståndet, o. s. v. De experimenter som man gjort med båtars framdragande, ha också bekräftat denna theori, och man har deraf slutat, att det vore en orimlighet att ens vilja försöka att erhålla samma hastighet på kanalerna, som på en landsväg eller jernväg. Men det synes, som om denna motståndslag upphörde vid en viss -hastighet, och ett motsatt förhållande inträdde. Båten halkar och nästan studsar fram på vattenytan, och åstadkommer icke ens samma kölvatten som vid en modererad hastighet hvilket annars är så förstörande för kanal-, bräddarna. Industrien har redan bemäktigat sig denna så enkla och fruktsamma upplinning, och en servis af galioter, ettslags långa smala stransportfartyg, dragas nu af, hästar i galopp emellan de förnämsta städerna i Skottland, Det är sannolikt att erfarenheten skall medföra några förbättringar i skapnaden af de båtar som användas till denna hastiga framfart. Vi skynda att fästa uppmärksamheten på denna äfven för oss serdeles vigtiga uppgift, och tvifla icke att: den blir föremål för vetenskapsidkares och sakkunnige mäns forskningar. Utan att våga bekräfta de omtalade resultaterna, som äro hämtade efter en Fransk tidning, är det åtminstone säkert, att om de skulle befinnas grundade, så kommer det att göra en aldeles ny epok i kanalverkets historia, och gifva ett oberäkneligt ökadt och förut icke anadt värde åt den dyrbara Götha kanal, hvars bolags-direktion således synes böra blifva den första att genom ett föga kostsamt försök göra sig underrättad om rönets verklighet och praktiska användbarhet.