Aftonbladet – 20 november 1831, sida 2

ping. . Han fann denne uppe och lyckönskade bonom till dess snara tillfrisknande, då Zebul, en af hans grannar, inträdde, — God afton, Tabor, jag är glad att se Er återställd. Åbl —Zimram — god afton, jag trodde Er vara hemma?. Zwmram ämnade svara, då Elipbeled, en enxan af hans grannar, visade sig. Redan återställd! så mycket battre, Tar bor, jag är glad deröfver. Ack! Ni här, Zimraml! det är besynnerligt, jag tänkte ett vi var bemma, Hvarföre? sade Doktorn förundrad, Då jag gick förbi er port, tyckte jag mig se en man af er växt gå in i ert hus, och jag trodde..... En man? En man som gick ini mitt hus, ; mitt hus? afbröt honom Zimram med hetta Pen man.....e O oa Erinte, Zimram, sade Zebul, jag såg hocom också; hans utseende tillkäns nagaf icke något ondt uppsåt, Jag förmosdar att det är en främling, törhända en resande; hans kläder voro betackta med dam. i ijet må vara främling eller icke, Zebul, ban har icke blifvit insläppt. Jag har förbjudit... ... Ni har icke kunnat se denne man gå in I mitt huv, sade Zimramt den haftigaste rörelse. Han påmiate sig främliagen i Salomos tempel, Elivheled svarade lugnt? Denne man gick in i ert hus, Zmram, men så hastigt att jag blott såg en skymt af hans sandaler, hvilka vore röda som edra, derföre trodde jag att det var Ni sjelf; men det ar väl, som Z-bul säger, en resande, en fattig; eller kanske en af edra eller er hustrus slägtlingar, Zimram hörde icke mera, han hade rusat ut. För allting, följ benom! sade Tabor till de begge grannarne, Zimiams gång var hastig, med möda kunde hang vanner följa honom, fan anlände tll sin port och höjde handen för att bulta på, men den nedföll mektiö-; bam kunde icke andas, och man skulle ha tro!t att alla passioner på engång bestor mat hans själ och qvaft bonom. ZAcebul höjde hammaren och slog på pors ten. En minut förgick, ännu en som tycktes vara ett århundrade; ingen öppnas de. Zimram grep åt gördeln och drog sin dolk; derefter klappade han ånyo med fördubblade sfag och så häftigt att murarna skakades. Slutligen öppnade man. ?Förlät, herre, sade Kedmir darrande och så upprörd att hon knapt kunde, tala Pförlåt sömnen... i ?Hvar är Tictza) Och mannens dundran de röst kom den gamla gvionaa att bäfva. ?Hvar är Tirtzi uppiepade han, och