Aftonbladet – 20 november 1831, sida 2

tad på den unge främlingen. Då lagens taflor åter nedlades i den heliga Arken, lemnade främlingen templet och begaf sig till Josaphats dal på vägen utefter Kidror, Soten brände. Under ett lummigt träd stadvade den okände, och hans tårar runpo, Då nalkades en gammel. qviona och störde bonom i sina djupa tankar, Soler sjönk ned bakom cedrarne på berget Libanon, dalen var öfvergifven och tyst; den gamla hade ett hemhghetsfullt utseende, Hon talade likväl icke: eller gaf något tecken; men koapt hade ynglingen kastat sina blickar på henne,förrän hon försvann i den skogväxta dalen. Men en bukett låg der hon stått. Kanske hade hon glömt den eller med flit lemnat den efter sig, Den unge Hebreer upptog buketten. Den var sammansatt af de wörkröda blommor, och raknade till nio, ,Nio, sade han, och dervid påminte han sig blicken från läktaren i som kallades JudZer oso; han 2äknade dem, i templet; straxt förstod han den gamla, hennes tyst-. nad och flykt, och det betydelsefulla antalet af blommorna i buketten, Berusad af glädje åkallade han natten, Den kom, Farväl, Tivrtza, sade Doktor Zimram och kysste den unga bildsköna qvinnan på pannan samt gick mot porten, Ni säger mig inte farvval, Tirtza, sade han och stadnade, oi säger mig intet hvad Ni ämnar företaga i min frånvaro. Den unga Judinnan rodnade, Frågan tycktes sätta henae i förlageonhet, likväl svarade hon, ehuru rädd och liksom qväfvande en inre rötelse: Jag skall vänta på er, herre; dröjer Ni länge bo: 220 Min bror Tabor är sjuk, och jag tillbringar kanske natten hos honom. Lägg Er, Tirtza, i god tid, och haf noga Omsorg om vår lilla Emmanuel. Daktorns af naturen sträfva ansigte antog ett milda:e uttryck dåhan betraklade sin unga maha; med ömbet kastade han sina ögon på eo vagga, hvars till hälften öppvade förhängen låto se ett vackert barn 1 djup sömn. Doktorn aflagsnade sig långsamt med ett leende åt Tirtza och gaf benr ve med banden en afskedshelsning. Ogerna lemnade han henne. vid en slända i förstugan, jag går tu bort och vill att min dörr biir stangd för hvem det; må vara. Om någon vän frågar efter mig, så vär jag hoå min bror Fabors om någon främling begär gästfrihet, så iör honom till min slägtinge Esau, ban mottar honom i mit stalle; en annan gång skall jag bevisa bonom samma tjonstt Kedma, tag Kedma sade han till en qvinna som satt