Aftonbladet – 18 november 1831, sida 2

UL abbUula UL FEL VU Del vis UR I 2957) för silfverköpet, Ett annat blad, Fäderneslandet, som för några dagar sedan afryckte alla tidningarnes yttranden i anledning af de handlandes svar på Bankofullmäktiges frågor, har utaf deras olikhet i tänkesätt dragit den märkliga slutsattsen -huvu olyckligt det vore, om Regeringen skulle företrädesvis lyssna till tidningarnas framställningar såsom allmänna opinionens representanter i dessa mål, och huru lyckligt Jet deremot är att vexlingstidens bestämmande äv öfverlemnadt åt Kongl. Maj:t sodtfinnande. En jemförelse mellan vissa punkter i då båda förenämnde, hvarandra motsatta uppsatserna, skall likväl, som vi våga tro, fullkomligt vederlägga denna Fäderneslandets slutsats, i och med detsamma som den visar att hela villervallan såsom vi ofvanföre yttrat, endast och allenast härleder sig från Ständernas eget beslut att uppskjuta utvexlingen, för silfverköets skull, Vi skole i sådant ändamål meddela några korta utdrag ur båda uppsatserna, jemte våra egna reflexioner. Medboi garen i sin uppsats, hvilken är uppställd i en polemisk form emot en föregående artikel i Journalen, påstår, i afseende på den första af de här ofvan framställda frågorna, att Banken icke af några föreskrifter från R. St. är hindrad från det Wigertska anbudets antagande. Medborgaren åheropar i detta afseende 7 S. af Bankoreglementets 4 artikel, som berättigar Fullmäktige, att å de tider de finna tjenligast, till silfveruppköp, efter möjligaste bästa pris använda de af R. St. bestämda summor. Af denna föreskrift symes att Rikets Ständer insett nödvändigheten, att blott föreskrifva sak, men icke sätt, och på intet ställe finnes i Reglementet sagdt, att köpet icke får ske på annat sätt än coutant, eller att det skall ske genom direct utbyte af metallen mot Svenska Banco-Sedlarne. Då nu efter Banco-Styrelsens flera fruktlösa annoncer, enda eller åtminstone , förmåänligaste sättet att vinna bästa priset, synes vara, att köpa silfver mot erläggande af betalning i Hamb. B:co, och att söka Credit för denna betalning, (ty derigenom betryggar Banco-Styrelscu sig, att kunna passa på lägliga tider och goda priser för vexlarne), synes det oss vara tydligt, att detta sätt icke blott kan utan bör väljas. Vi inse ock intet skäl, hvarföre Banko-Styrelsen skulle blifvit af R. St. anbefalld att blott köpa silfver mot Svenska sedlar. Om ett sådant skäl hade funnits, hade säkerligen Rikets Ständer utsatt i Reglementet, att Banken blott skulle invexla Silfver mot ett högre agto i sedlar; ty sådant hade varit att tala med öppna ord. Nu hafva de sagt, att Banken skall köpa silfver; och hvad hindrar då det ombud, som är anhefalldt att verkställa detta köp och blott har till föreskrift, att köpa till möjligaste bästa pris, (derest ban skulle finna, att detta sednare ändamär let vanns) att först i Hamburg coutractera om silfver mot betalning i Hamb. Banco, sedan 1 Amster? dam uppgöra om denna. myntsorts anskaffande I Hamburg mot betalning i Holländsk Court. derefter betala Courantmyntet med pund Sterling och först i sista handen betala Engelska vexlarne med Svenska Banko-Sedlar elier med Syenskt Speciemynt. Vi kunna alltså icke uppfatta meningen af detta skrik, att Banko-Styrelsen lånar silfver , för det Jan lafvar fireta hatalningon I HamhaäarserRance