Aftonbladet – 18 november 1831, sida 2

BANKENS SILEVERKÖP. Medan Hr Grosshandlaren Wigertsanbud ännu ligger under Herrar Bankofullmäktiges deliberation, fortfar detta ämne att vara det vigtigaste föremålet för såväl affarsmäns, som publicisternes uppmärksamhet. Ibland alla beslut Rikets Ständer vid sista Riksdag hade kunnat fatta, kunde visserligen-icke något ha varit skadligare, än att å sätt nu skett, öfverlemna tidpunkten: för vexlingen till en obestämd framtid, beroeride af den andra Statsmaktens beslut. Man är temligen öfverens om, att den tillökning i Bankens Silfverfond, som skett genom de sedermera afslutade silfverköpen, på det hela hvarken ökat eller minskat Bankensförmåga att honorera sina förbindelser med metallisk valuta: men den oreda eller stockning i rörelsen, hvars blotta befarade möjlighet redan torde komma att af Regeringen tagas i beräkning såsom ett betänkligt binder emot utvexlingsdagens bestämmande innan nästa Riksdag, under de auspicier conjunkturerne nu förete, hade åtminstone då icke funnits, och det allmännas angelägenhet icke kunnat gifva utrymme åt enskilda speculationer. Då likväl numefa myntbestämningen endast icke betraktas från synpunkten af de beslut Rikets Ständer fattade, bör man i vår tanka upplösa det närvarande öfverläggningsämnet i följande frågor: Har det varit Rikets Ständers afsigt, att Bankofullmäktige skulle till hvilket pris som helst, söka den åsyftade proportionen 5: 32 Kunna Fullmäktige, med iakttagande af Ständernes föreskrifter , ingå på Hr Wigerts anbud och utfärda förbindelser i. Hamburger Banco? Om förhållandet: 5: 83, endast kan vinhas på sådane villkor, att mellangiften mellan -utvexlingspriset och silfrets nuvarande inköpspris är en på förhand gifven uppoffring äf Banken, gjord för att komma till utvexlingen, är en sådan uppoffring ändock att önska? Och ändteligen , hvilket resultat uppkommer om man betraktar dessa punkter i förhållande till hvarandra med afseende på det sökta ändamålet? Dessa frågor, ha på ett alldeles motsatt vis blifvit besvarade uti tvänne uppsatser, hvilka i öfrigt båda utmärka sig genom ett klart och bindande framställningssätt, den ena uti gårdagens Allehanda, emat, och