Aftonbladet – 16 november 1831, sida 2

Med föresats att alltid i möjligaste måtto lyssna till en förnuftig opinion bland allmänheteny; i hvilken pinsam belägenhet skulle vi nu icke befinna oss, om vi icke lyckligtvis hade tvanne goda hjelpwedel: skäl och tålamod, att tillgripa emot de vidriga intryck, gårdagens vrängda framställuing i Stockholms Dagblad lyckats frambringa hos en och annan läsare, i anledning af den bekanta uppsatsen i vårt lördagsblad? Detta mål har kommit i ett besynurrligt förhållaude, derigenom att man sammanblandat de upplysningar hvilka Notarien Hjerta afgaf i och för Poliskamarens undersökning huruvida någon händelse legat till grund för det omtalta ryktet om strutarna, med sjelfva frågan, huruvida ett sådant rykte verkligen existerat. Män har härigenom kommit att fästa ett ogillande omdöme vid föreställningen om de källor hvarifrån vi, .enligt Dagbladets förmenande, ensamt hade hämtat vår berättelse. Vi anhålla derlöre att läsaren täcktes benäget anmärka den väsendtliga skillnaden emellan dessa båda olika saker; Hr Polismästarens: frågor till Hr HBjerta hade icke till föremål nå-on inqvisition öfver tidningsartikeln, hvilken hörer under: tryckfrihetslagen. De åsyftade endast att erhålla någon ledning för en blifvande : undersökning. Bör man eller bör man icke, vid ett sådant tillfälle tillkännagifva, hvad man tror kunna leda till ljusi saken?