ända till utskottet, och ehuru deni blefiförI kastad med 112 rösters pluralitet, granskade man dem till de minsta detaljer. Haden J icke bordt visa samma uppminksamhet för den bill Underhuset Er före: lagt? De bland Eder som beklagat sig öfver prässens despotiska makt, ha i billen ett medel ett skapa en annan Organ för alle männa opinionen, som skall betaga prässen dess stora inflytande, Gifven folket en laglig och konstitutionell represenlation; och J hafven icke mer att frukta af prässens makt, Så länge folket icke är behörigen: representesadt och icke har någon annan organ för sina besvär, skall prässen bli den allmänna frihetens vårdare, Ert eget system har födt den despotism hvaröfverv J beklogat Er;eJ hafven sjelfve satt prässen på ett hälleberg; det beror på Er att denna natt förvandla detta hälleberg i en sandbank. Man har påstått att billen skall gynna demokratien, och att aristokratien endast har plundring och anarki att vänta, Men, Mylords, löpa icke ministrarne i detta fall samma fara som J? Några af närvarande ministers medlemmar innehafva större fastigheter än tvänne föregående ministerer tillsammaos; jag räknar mig icke bland detta antal, ty jag har nästan inga fastigheter; men det lilla jag eger beror på varaktigheten af mitt lands författningar, och är mig lika kärt, som de största egendomar kunna vara för hvilken som helst bland Er, Talaren bevisade slutligen mot en af dem som förut haft ordet, det ministeren egde rätt att tillsätta nya pärer om billen förkastades: Pitt har ofta begagnat detta konstitutionella medel, och man har till och med märkt, att den häftigaste opposition mot billen kommit just från de pärer denna statsman tillsatt. Lord Brougbams tal räckte flera timmar, Efter honom fick Lord Lynhurst ordet; han hade tillhört Wellingtons parti och trodde sig böra ta detta i försvar emot ministerens anfall. Talearen påstår att billen skule göra Underhbuset helt och hållet demokratiskt och medge katolikerne rätt att representera Irland. Före Franska revolutionen hade folket endast klagat öfver slafhandeln, men sedan det märkti, att Parisarnej med framgång gjort den väpnade styrkan motstånd, läto ropen på reformen höra sig öfver allt, Jag har svurit, fortfor han, att upprätthålla mitt lands författningar, och jag har ingen lust att utbyta vår konstitution mot en republik, ty jag påstår att denna senare alltid är grym, tyrannisk och efemerisk, Erkebiskopen af Canterbury förmälde sig med stor ledsnad rösta mot billen. Han skulle alltid vara benägen att bota missbruk genom en successiv och måttlig reform, men han kande icke esamtveta till en för kon