grenska den, Grefve Roseberry förklarade, att han icke alltid gynnat reformen, men funnit sig böra vika för tidens kraf. Om den förra MinistEren icke envist hade satt sig emot all reform, hade några förändringar gradvis i valsystemet kunnat vidtagas; nu är det icke mera tid dertill. Jag är icke, utropade Talaren, någon blind partisan åt Styrelsen; än mer, jag ogillar en del af billen; men jag är öfvertygad, att Ministrarna hade försummat sin pligt, om de icke uti närvarande omständigheter vidtagit en afgörande åtgärd, Man befarar att demokratien erbåller för stor del i lagstiftningen och förstör aristokratien. Visserligen skall billen undergräfva inflytandet af några individer som skicka representanter till underhuset; men billen lemnar hvarje menniska det anseende dess rang, dess förhållanden i samhället och personliga egenskaper fordra. Aristokratien vinner till och med på att bli quitt ett inflytande som ådrager den folkets hat. Om öfverhuset förkastade billen utan att uppge de grunder, på hvilka en reform ij val-systemet borde hvila, syntes det, i talarens tenka, som om huset icke ville samtycka till någon reform af hvad slag som helst. Om det tvärtom endast vill modifiera ministrarnes bill, så måste det öfverlemna den åt komitEn; der skulle man föreslå de modifikationer som äro af nöden. Grefven af Carnavon. Om folket är i jäsning, så kan billens förkastande ge anledning till missnöje ; emedlertid skulle faran bli fördubblad, om vi vid våra diskussioner visade fruktan; ty vår feghet skulle blanda missnöjet med förakt. Vid petitionens inlemnande kunde ministrarne icke framställa något starkare skäl för dess antagande än sinnesstämningen bland folket. Ha de talat så för att skrämma oss, så skall jag veta att svara dem; är det åter af fruktan, så beklagar jag de ministrar som icke våga möta folkets missnöje med semma fasthet och mod som utmärkte Pitt, när han under Fraoska revolutionen afvaktade oroligheternas upphörande, I sådant fall ha vi föga att hoppas af närvarande ministr. (Bifall). Jag talar om billen med fullkomlig opartiskhet, ty jag disponerar ingen enda röst i riket, men jag anser ministrarnes åtgärd som ett efemeriskt alster af de republikanska och revolutionära tider. i hvilka vi lefva. Vi ha sett dussintals republikanska systemer, den Franska, Cisalpinska och Transalpinska, Parthenopeiska och Gud vet icke hvilka; samma filosofiska anda rådde i dem som i den bill man nu hopsmidt; Hkväl ha alla försvunnit, ena dagen blomstrande, den andra förstörda. Låtom oss icke följa dessa vacklande systemer, och allraminst antaga dem med den brådska ministrarne och fordna petitioner tillstyrkt,