2 OPs. Ir. NIO 20006 Ofverhusets session öppnades den 6 Oct., liksom de föregående dagarne med inlemnande af petitioner dels för dels mot reformbillen. Lord Warneliff ingaf en dylik från 800 bankierer och köpmän i London (enligt de oberoende journalerne, sådane som räkna de adliga familjerna bland sina kunder) emot reformen och beklagade sig öfver det språk man fört vid sammankomsten i Birmingham, då en talare utropat: Ja, Lorderne måste antaga billen, de skola icke våga att förkasta den, Denna samling bestod af 150,000 individer. Sålunda vilja 150,600 personer tvinga Er, Mylords, att anta en bill, som undergräfver styrelsens bestånd och nationens lycka; de ämna bruka våld om J icke antagen hvad man föreslagit. Lord-Kanzleren anmärkte att en så talrik folksamling som den vid Birmingham lika litet kunde vara ansvarig för hvad en af dess medlemmar yttrat, som öfverhuset för något af Pärernes häftiga utfall. Ett bevis att nämnde folksamling icke haft några revolutionära afsigter, är, att de aftagit sina hattar och gjort önskningar för den Kongl. familjens välgång, innan de åtskildes. Lord Grey anförde, med afseende på den af Lord Warncliffe ingifna pettition, att om 800 bankierer och köpmän i hemlighet underteknat den, så hade 4,700 andra medlemmar af Londons handelsklass fordrat reformen i en petition som offentligen blifvit uppsatt, och hvilken talaren fått uppdrag att inlemna. Med allusion på slutet af Hertig Wellingtons tal förklarade Lord Grey, att han, i händelse billen blefve förkastad, wvisst icke ämnade föreslå en reform i mindre skala. Hertigen af Buckingham instämde i Lord Warncliffes anmärkning mot det språk man nyttiat vid Birminghamska folkmötet, och tillade, det han funne Lord Greys yttrande: Om Ed, Herrligheter icke antagen billen, så måste man skrida till häftigare mått och steg, hvilkas verkningar J icke kunnen motarbeta, innebära en hotelse mot Öfverhuset. Lord Plunkett fann ministerns yttrande helt naturligt. Då man förkastar en god lag, utsätter man sig för vådan att antaga en annan som understundom kan vara äfventyrlig. ; Lord Eldon påstod, att alla vid Birmingham närvarande, som, antingen med handens upplyftande eller på något annat sätt bifallit talarens hotelser, derföre voro ansvarliga inför lagen. Hertigen af Wellington sade sig förakta folkets hotelser. Öfverhuset känner ingen fruktan, lagen är nog mäktig att skydda den mot våld. Det är således icke folket jag fruktar, fortfor talaren, men väl de vådliga och revolutionära åtgärder regeringen föreslår och understödjer. (Uthålliga bifallsrop från oppositionen). Historien vwisar att hvarje olycklig förändring blifvit