deras valrätt. Lord Canzsleren, Brougham, försvarade billen. Oppositionen, sade han, upprepar enständigt att billen är revolutionär, då den tvärtom endast åsyftar att fö: ekemma en revolution. Deras Herrligheter hade väl rätt att fråga, hvilken som gynnade billen; men hafva icke dess motståndare enskilda intressen, som motivera deras mått och steg, och äro sådana intressen väl de ledare, för hvilka D. H, borde ge efter? (Lifliga bifallsrop) Men denna bill har sin sanktion i gamla plägseder och gamla författare, — Således, och enär dess ändamål är att upprätthålla och icke att förstöra, hoppas jag att D, H. understödja densamma, Om jag kunnat förutse, fortsatte Lord Broguham, det mitt kall en gång fordrade att tala till Er, Mylords, öfver en bland de vigtigaste åtgärder som någonsia kan föreslås i ett parlament, så skulle jag studerat dag och natt för att förvärfva vishet och kunskaper, tillräcklige att öfvertyga Er, Talaren öfvergick till en ironisk ton, som är honom egen, och skildrade med dramatisk konst Lord Warneliffs ströftåg för att finna antireformister, och vederlade slutligen de talare som förklarat sitt beslut att förkasta billen. Med afseende på faran för demokralien yttrade han: Finns det en pöbel så finns det ock ett folk. Medelklassen är utan tvifvel den talrikaste och fö: mögnaste i landet Om man sålde alla Edra Herrligheters borgar, slott och egendomar, så skulle man åndock icke få den summa som finnes i denna klass, hos hvilken Engelska folkets tarflighet, kunskaper och heder äro förvarade. Den kan törhända icke så väl hopsmida epigrammer, men den bar ett frimodigt sinnelag och är icke fallen för ombytlighet, I denna klass har regeringen bordt söka sitt stöd, ej för att upprätthålla den eller den ministeren, men emedan regeringen är öfvertygad, att detej är möjligt att förvalta styrelsen denna medelklass till trots, ty den utgör länken mellan Edra Herrligbeter och den pöbel J synes förakta, Jag upprepar det, regeringen har bordt välja folket till stöd, icke allenvast för parlamentsreformen, men äfven för alla nyttiga förändringar i våra lagar och commercieila politik, Man bör påminna sig den förbittring som rådde förlidne vinter; kunde regeringen bibehålla väldet under en sådan förbittring, om den eodast varit understödd af Lorderne? En ädel Lord har yttrat att, efter den i billen föreslagna förändring, communerna ej skulle vara annat än deras principalers fullmäktige. Men hvad äro väl de som pu blifvit valde af de ruttna köpingarnes egare? De som ordat om konstitutionens öfverändakastande genom denna bill, borde känna, att billen tvertom åsyftar störtandet af usur perade rättigheter och representationens återställande i dess ursorunelioa form. Då