a 1 steg hos folket. Jag kände dåvarande Whigs, men jag biträdde aldrig deras opposition med min röst; jag förfäktade Pittska ministerens åtgärder ända till dess Amienska freden blef bruten och Lord Granville understödde Fox; då förenade jag mig med detta parti, Sedav har parlaments-reformen verit öfvergifven; jag nämner detta för att framställa mig som rectus in curia, ty jag har alltid trott att konstitutionen ålade oss en graduel referm, Enligt min öfvertygelse borde man medge de större städerna representationsratt, men med största försigtighet; jag tillåter en successiv reform, men ingalunda en så brådskande som Lord Grey önskar. Jag kan således försäkra Lord Grey, att jag icke har något emot reformen, men jas vill ha en modererad reform, grundad på insigter och garanterad af erfarenheten, — Önsken J förändringar, så visen mig att de äro förbättripvgar, och jag skall då ölverväga saken. Talaren åberopade Foxs exempel, hvilken, efter tjugo års parlamentarisk erfarenhet, ansåg nödvändigt att gå långsamt och försigtigt till väga; och förklarade slutligen att man icke åt komiten kunde öfverlemna en bill, hvars principer icek kunde erkännas. För första gången vill man lägga folket till bas för val-systemet, hvilket strider mot grundlagen, Ministrarne måste kunna presentera sig i parlamentets begge afdelningar för att verkligen vara ansvarige, och derföre är det för dem nödvändigt att kunna disponera köpingarnes röster. Härigenom kav man få se ministrarne i underhuset, från denna stund blifva de ansvarige, och nationens frihet är i säkerhet, Denna har ofta råkat i fara genom talangfulla män som saknat plats i parlamentet. Förmedelst köpingarne egde de plats och derigenom tillfälle att utveckla den kraft, som anvars skulle yttrat sig i blodbed. Huru kan man utan köpingarne på en gång försvara Kronans rättigheter, pärernas privilegier och commurernes frihet? Lord Carnavon slutade med att förklara, det billen, i hans tanka, skulle åstadkomma Irlands söndring från England, Lord Plunkett besvarade förre talarens yttranden, och nämnde att Hertig Wellingtons afsägelse förorsakats af en petition som hade reformen för afsigt. Han afbröts af Hertigen, som ånyo bestridde att ban för reformens skull lemnat portföljen. Efter en stunds tvist fortfor talaren ett försvara billen och folkets önskningar mot oppositionspartiets insinuationer. Sesstonen den 7 October. Hertigen af Wellington och Lord Warncliff ingåfvo tvenne petitioner mot reformen, hvarefter Bert. af Richmond förklarade, det man skulle vidtaga stränga åtgärder som j kunde förhindras, om oppositionen denna gåno förkastade hillen.