UL CSSIotlIila UtCla -TURH GH FLIVIRH IA ULL SVA en mäktig stämma. Folket har slutliger insett missbruken och korruptionerna vi vas len; man må fritt säga, att folketsäcke för.. står. sig på politik; må så vara, men det:är icke nog dåraktigt att anse en krägkning ar. politiska lagen som konstitutionell? v Grefven af Haddington anklagde. ministrarne för att ha ökat sinnenas gåsning.F. stället för att lugna dem. Han oda vändigheten af en reform, men påstod den föreslagna gå för långt, då den angrep konstitutionens lifsprinciper och att det vore onödigt medge de städer valrätt som förut icke egt den, och att taga från köpingarne hvad de i kraft af Kongl. bref besitta. Talaren ville att allt förblefve vid det gamla, men insåg omöjligheten deruti. Emedlertid finner han att den ifrågavarande billen skall föranleda ständiga oroligheter; redan hade talarne vid Birmingham föresatt sig att icke åtnöjas med hvad billen innehåller. Gensträfvighet kanj förorsaka statens undergång, men ett medgifvande kan också medföra samma följder. Derföre ansåg talaren sig icke kunna tillstyrka billens andra läsning. Grefven af Radnor förundrade sig öfver oppositionen mot billen, då Lorderne sjelfve medgåfvo nödvändigheten af reformen; han trodde att Öfverhuset icke skulle låta billen komma ända till komitn, der detaljerna kunpa skärskådas. Liksom man anfört Canning som fiende till reformen, citerade talaren dessa ord af honom: Jag inser icke huru tre eller fyra hundra individer kunna sätta sig emot allas önskan. De sista valen hade visat att folket öfver hela riket fordrat reformen. Aldrig hade något Underhus låtit tydligare förstå sina önskningar än det nuvarande, Sessionen upphörde kl. half till 2, Efter petitionernas inlemnande, återtog Öfverhuset den 6 dennes debatterna om reformbillen. Lord Falmouth uppläste ur Review Americain en lång artikel, af innehåll, att de ruttna köpingarne finnas intagne i konstitutionens vördnadsvärda traditioner, och att man, genom att beröfva köpingen Old Sarum dess valrätt, slutligen kunde upphäfva sjelfva Öfverhuset. Talaren trodde att en sådan tanka hos en republikansk journalist egde stort inflytande. Han utropade slutligen: Skola våra ministrar efterapa alla franska revolutionens galenskaper? Innebär Frankrikes närvarande ställning något så förledande? och bör man ge efter för det intryck detta lands revolutionärer gjort? bör man icke medge att vår konstitution med alla dess brister ändock är den bästa som någonsin funnits? Talaren vände sig till bisko parne: desse prelater äro desamma som under Jakob II:s regering genom sitt lagenliga motstånd lärt folket att försvara rikets vigtigaste författningar. Derföre måste man upprätthålla den jemvigt i staten som så länge bestått och som den ifrågavarande