till någon vFTåldsamhet, men önskade lika litet att de alla skulle bli behandlade som slafvar af borgmånglarne (boroughmongers). Det vore sagdt, att de vördnadsvärde Gudsmännen, Biskopparne skulle sätta sig emot billen; i sådan händelse vore deras öde oåterkalleligen afgjordt. De stolta tinnarna af deras lycka skulle begrafvas i mörkret, med nationens förbannelse till epitafium; den lysande mössan falla från deras hufvuden och korset likasom från en vissnad hand; deras hvita mässkjorta förvandlas i sorgens färg; och Lord-Biskoppen i London gjorde bäst att tillstänga sitt palats och skalla sig rättighet att hålla krognäring (Högt skratt). De garla Pärer, hvilka förde våra fäder till friheten, och ättlingarne af dem som vredo magna charta ur händerna på tyrannen Johan, sågo med saknad och förtrytsamhet sådane menniskors handlingssätlt, som Mari! kisens till ;de spräckta rutorua, hvilken sjelf kunde förtjena att spräckas. My OO PBrien uppsteg och anmärkte vid hvad som blifvit sagdt om tryckpressen i landet att endast den förskräckliga beskattningen på denna stora organ af friheten vore örsaken, att dåliga regervingars dåliga handlivgar ieke voro ännu mera kända. Sedan ännu åtskillige talare yttrat sig, blefvo petitionerne enhälligt antagne. Vid målets slut uppstämdes tre hurrarop för Konungen, tre för reformbillen, ett hurra till farväl åt den frammande föreningen, tre för Mr Edmonds och långa missljudande suckar för de döende ruttna köpingarnes innehafvare. Alla skildes derefter lugnt och i bästa ordning.