Kaleidoskop. EN BAL I GUAYANA. (Ur tales of Venezuela.) Efter mycket bråk af vår värd, kunde det blifva Ullväckligt rum för dansen, hvilken bestod af åtskilliga Fandangos, alldeles nya för oss, och sannolikt egna för landet, såsom Bambiuco, Zapudina och Marrimarri. Slutligen när desse begynte, uppsteg en ung Creol och begärde rum. Sedan han ensam dansat omkring rumzbet en eler par minuter, figurerade han för ett fruntimmer, gjorde för henne en bugning och drog sig derefter undan. Hon uppsteg i ögonblicket, dansade på samma sätt omkring rummet och stannade framför en af vårt sällskap, neg för honom och uppmanade honom att fortsätta i sin tur. Detta förorsakade ett utomordentligt nöje hos åskådarne: och vår följeslagare, efter att fåfängt hafva bedyrat det han aldeles icke förstod dansen, blef nästan framskuffad midt uti ringen af de skrattande brunetterna. Han nödsakades göra ifrån sig så godt han kunde, under hullrande applaudissementer och Vivan los Kriglezes! Vi blefvo: derefter, den ena efter den andre, framkallade att visa våra steg, hvilket vi äfven gjorde till deras stora förnöjelse, och blefvo sedan mycket komplimenterade för vår beredvillighet att deltaga i deras dansar, tvertemot de inbillske Spanske, Officerarnes vana. Musiken — om den skall förtjena detta namn — bestod af åtskilliga vihudlas (ett slags små guitarrer) och haärpor, hvilka ett halft dussin sångare par profession skrikande accompagnera med några obegripliga kupletter. Härmed ortvexlade barnskramlor, gjorda af ihåliga kaIabasser ,; hvaruti några majs-korn voro lagda, och hvilka skakades med händerna, och några qvinnor som :suto rundt omkring bor-: det och täflade med hvarandra uti tamboreando, eller ett slags handklappningar. Vi