af den nuvarande ädelsinnade konungen. Men constitutionen hade beklädt honom med denna makt för den händelsen, att den hedervärda samlingen icke vore i öfverensstämmelse med folkets vilja. (Bravo, bravo). Det tredje sället vore en constitutionel handling å folkets sida. Om Lorderne skullef vägra och konungen icke nämner nya Pärer, så återstod det för folket att sätta i ulöfning en makt, hbvartill alla constitutionelle skriftställare hade medgifvit dess rättighet, om en styrelse tyranniskt satte sig emot nationens majoritet, Denna makt hade en gång drvifvit en smord konung från Englands thron, och kunde Ehkaväl drifva ett osmordt Pärskap från Lordernes hus. — De kände ju alla en fredlig, ordningsfull och vördnadsvärd klass menniskor som katHades Qväkare. Det var på deras exempel talaren här önskade fästa uppmärksamheten. Denna sekt ville icke underhålla någon prest, men slog derföre icke ut hjernan på uppbördsmännen af tionden; de läto blott panta sina egendomar. Likasom nu Qväkarne vägrade betala tionden, borde folket vägra att betala taxorna; och då executionsmannen kom, ville han väl se hvar denne skulle få 1 någon auctionist som vågade sälja eller någon annan person som vågade köpa. Auctionistens röst skulle då, efter hans tanka, bli helt passiv; och i stället att få slå till med klubban, torde det hända att man slog till auctionisten sjelf. (Bravo och skratt.) Då den berömde Hampden vägrade att betala sina skeppsumgälder, hade hans raska uppförande, i anscende till omständigheterna dervid, elektrviserat hela England, och utstakat den väg på hvilken folket kunde befria sig från en förhatlig och förtryckande oligarki. Talaren förklarade inför Gud, alt om alla andra utvägar misslyckades, skulle han vara den förste att vägra betala taxorna och låta panta sin egendom. (Förfärliga hurrarop under ett par minuter). Jag uppmanar alla dem som höra mig och vilja deltaga häri, att hålla upp sina händer (en ofantlig skog af händer, säger referenten, höjdes härvid, beledsagad af de starkaste hurrarop); jag uppmanar nu alla dem som äro emot denna utväg, att på samma sätt genom händernas höjande tillkännagifva deras olika tanka. (Icke en enda hand i vädret); märken väl mina ord, slutade han, endast om alla andra lagliga medel slå felt. (Forts. e. a. 2.)