sigtningar och derefter afbörde vittnen, alla omständigheter Ssynsas vara så full. ständigt utredda tom möjligen kan erfordres för Collegii pröfning, föranlåtes jag belt och hållet bestrida densamma, särdelea som jag aldramiast kan vara ansvarig för de bristfälligheter, som möjligen kunna genom vårdslöshet eller kanhända med Ar Piebls vilja hafva åkommit under den tid, jeg varit helt och hållet förhindrad, att om huset och dess vårdvad taga ringaste kännedom, Stockholm den 3 Julii 1931. Gust, E. Westerberg. Lika lydande med de i Stockbolms Stads Politie -Embetsoch Byggnings-Collegu Protocoll för den 5 Julii 1932 integue Fandlingar, betygar! C. G. Hagberg. Coll. Not:s, Till Stockholms Stads Politie-Embetsoch Byggnings-CoWegium! Fastän Herr Piebls, den 26 sistl. Julii ingifna vidlyftiga skrift icke innehåller ringaste bevisning 1 sjelfva den rättegåvg. som honom och mig emellan är vid Collegium. anhbängig, så utgör den likväl, i och för sig sjelf, ett evident bevis på den, 1 alla fall nog allmänt kända sate, att, då man diktar premisser och vanställer eller ock alldeles förbiser sanningen, kan man utan svårighet komma till hvad resultat man behagar, och lika lätt gifva åt sina citationer resonementer och conclusioner hvilken utvidgning och vidlyftighet som belst, nemligen så länge all granskning kan undvikas. Ett sådant framställs ningssätt nyttjas derföre ofta med fördel af Publicister, som endast åsyfta att af myggor skapa kameler och sålunda för ögonblicket göra effect, hos sådane lässre eller åhörare, söm entingen icke äro i tillfälle, eller icke göra sig mödan, att närmare taga kännedom om förhållandet, och troligen lärer icke eller nu författarens afesigt kunna vara någon annan, än att sålunda, liksom med en Theater-åska skrämma lättsinnigt folk att tro, det Herr Piehl verkeligen blifvit förorättsd, och således ögt skal till den. klagan han, efter hvod Handlingarne vitsorda, mera af caprice än af befogenhet, emot mig anställt, ty då för granskaren den så blossande och imposenta framställningen i sjelfva skriften bar all möjlig likhet med det torkade kalfskinn eller pergament, som på Theatern frambringar de förskräckande Åskknallarne; så är författarens allmänt kända tankekraft och urskillningsförmåga merän tillräcklig, för att aflägsna all supposition, det ändamålet kunnat vara någon inverkan I på målets judiciella afgörande, Författa ren vet ganska väl, att Domstolen måste rätta sig efter facta, men icke efter supnosstianer. och att on Namare alltid hör rt