Då RBedactionen i dess tidning N:o 229 effentligjert en af Bagaren Piehl d, 27 sistlJuli till Stadens Polis-Embetsoch BygningsCollegium ingifven Rätegångshandling, lärer Redationen icke eller vägra, att gifva en lika offentlighet åt hasgående skrifter, hvaråf den ena visar anledningen och den andra svaret å Hr Piehbls förenämde skrift. Allmänbeten blir derigenom i tillfälle att mindre ensidigt bedömma en Rättegång, som mera af capris än befogenhet blifvit entamerad, och säkert skall den oväldige läsaren sakna all anlendning att vidare. förklara för felsteg af Pyggmästarne hvad som endast och allenast är föranvledt af Äusägarens vanvårdnad; och stt Or Piebl fortsatt denna vanvårdnad äfven under sistförflutne vinter, derom öfvertygas lätt, hver och en, som från Hötorget betraktar taket på Ar Piehls, i Aftonbladet så. kallade, Kollossala, Palatslika Byggnad. Till Stockholms Stads Politie-Byggoingsoch Embets-Collegium! D. vidlyftiga mål, som Bagaren Piebl emot mig och Ålderman Thun entamerat, äger ibland egenheter äfven den, att icke vara bestämdt i sjelfva stämningen, utan har Herr Piehl gång från gång gjort nya anmärkningar och gifvit nya ämnen för Rättegången, Detta emot en laga Rätter gångsordning stridande förhållande nämner jag nu såsom ett bevis på den obestämdbet och den villervalla som råder i ella Herr Piehl!s handlingar; ty då Hr Piebl uti en så eikel sak som anställandet ef en Rättegång, icke kåhnnat vara ense med sig sjelf om de punkter, som han vill hafva till föremål för Domstolens pröfning, huru lätt finner man icke då hvilken ostadighet, hvilka förändringer och hvilka projecter och förslager hit och dit, som skulJe intaga hans, som det vill synas, gränslösa utflykter vid verkställandet af en byggnad af den betydliga omfattning som den nu ifrågavarande — och hvar och en som härvid jemför Her Piehls verkningssätt och sinnelag torde utan svårighet finna omöjligheten utaf, att i så vidlyftiga detailer kunna till nöjes rätta sig efter Ar Piehls ofta påkommande capricer. Att Rättegång således med Hr Piehl skulle uppstå var oundvikligt äfven för den mest fullkomliga menniska, men medvetandet af att hafva undvikit alla, enledningar till denna rättegång och att för öf. rigt hafva med största noggraunhet fullgjort mina åteganden, tröstar mig mot de calomnier och den skugga Hr Piehbl sökt kasta på mitt. handlingssätt. Jag är för öfrigt öfvertygad, att allmänheten, åtminstone den tänkande delen deraf, är redan nog tillvand vid obebörigt och grundlöst skrik, för att icke inse nödvändigheten af att pröfva saken i sitt sammanhang, in.